klänningen...

När jag var med dottern och shoppade någon gång i våras hittade jag en fantastiskt fin men ytterligt svåranvänd klänning, för typ ingenting. 70% på reapriset. Det är då jag brukar slå till. (dottern, däremot, är fullständigt ointresserad av plagg med röda prislappar på - hon ser dem överhuvudtaget inte.) Det var i första hand färgerna jag föll för, blått, grönt - som skog, gräs, himmel, vatten. Det är inte färgerna som gör den svåranvänd, utan mer själva modellen: tunn, skir, med mängder av volanger. Och längden. Den är helt enkelt väldigt kort.
Och så har den hängt där i garderoben. Ända tills igår. Då jag av någon outgrundlig anledning kände att tiden var mogen. Internationella folkdansklubben hade danskväll och klänningen ifråga är visserligen så långt från folklore man kan komma - men, i alla fall. Och jag motverkade den vågade längden (eller snarare avsaknad av längd då) genom att bära den till ett par manchester-tights. Snyggt, konstaterade jag. Riktigt snyggt!
Låt mig säga att jag aldrig någonsin har fått så mycket uppmärksamhet för min klädsel! Och det av den mest skiftande karaktär. "Du ser ut som en geting", utbrast någon, med odelat positivt tonfall. En blågrön geting? Hur snyggt är det på en skala. "Åh, vilken fantastisk klänning!", tyckte en annan. "Du påminner om hon, operasångerskan i schlagerfestivalen", hävdade en annan. Maria Ernman! Hjälp! Den som fällde kommentaren noterade utan tvekan min tveksamma respons och tillade: "Ja, men det är väl fantastiskt - fast det är ju inte den stil du brukar ha, jag menar, du har ju lite mer läder och sånt mest". Ja, jag gillar läder och äger ett antal läderjackor samt två par läderbrallor - dock inget som jag brukar dansa i! "Du är som kvällens drottning", menade ytterligare en annan. "Åh, du är så fin". "Fantastisk klänning!"
Och nej, det var alls inte obehagligt eller ens obekvämt. Jag kände mig fint! Och inte som Maria Ernman. Min klänning kan kanske associeras med hennes - om ni föreställer er den blå och grön och så kort att rumpan nätt och jämt skyles.
Idag har jag shoppat med dottern igen. Det betyder att hon köper och jag tittar på och betalar. Ett linne à 250 pix, ett par mjukisbrallor för 400. Själv hittade jag två t-shirts med röda prislappar för 49 kronor stycket.