torsdag 3 februari 2011

Det mesta är osagt


... så heter en bok om språket och dess möjligheter, skriven av Johan Althoff. Då och då inleder jag mina skrivargrupper med att fritt ur minnet citera honom:

13 ord kan ställas samman på över 6 miljarder olika sätt. "En stjärnklar vinterkväll kommer en man med uppseendeväckande röd keps gående på vägen." En mening på 13 ord. När dessa ord plockas om drivs betydelser åt olika håll. Inkörsportar till nya berättelser blir synliga.
Om varje mening tagit 20 sekunder att skriva och vi arbetat dygnet runt har 4000 år gått. Med 8 timmars arbetsdag skulle vi behövt nästan 12000 år, för att uttömma variationsmöjligheterna hos 13 ord.
Prova, vet jag!

Ja, även idag en så kallad arbetsfri dag. Jag har sprungit en och en halv timme på morgonen. Vet inte riktigt vad det betyder i antal kilometer, men jag gissar på någonstans runt tretton. Det var riktigt ordentligt halt, bitvis glashalt, vilket medförde att jag fick sänka farten rejält ibland. Det är faktiskt den längsta sträcka jag sprungit. Jag sprang genom skogen ut till Ältasjön, förbi Älta centrum, vidare mot Flaten, in mot Ältasjöns motsatta strandlinje och så skogen tillbaka. Jag lyssnade på Robins senaste platta - den är riktigt, riktigt bra! - och när den tog slut drog jag hörsnäckorna ur öronen och njöt av fågelkvitter och vattenporl.
Nu har jag skrivit en sida till. En (1) sidan - kanske inte mycket att skryta med, men dock. Jag ska ge mig ut och handla nu. Kanske blir det en sida till sen... Jag har tänkt att jag ska försöka skriva utan kontroll, i ovisshet. Låta orden fogas samman till meningar som det faller sig, bara vara i det språkliga flödet. Flyta med. Jag tänker att skrivandet ska få vara som ett vattenflöde, uppe från en klar fjällsjö någonstans, och att det ska få söka sig fram som det vill. Vem vet var jag hamnar! Kanske i havet, kanske i ett stilla sidoflöde som tillslut bara upphör...

5 kommentarer:

Gunilla sa...

Är imponerad över att du springer så långt/länge!
Du!jag hoppas du hamnar i havet...!

miflygare sa...

det är inte sant? Själv kom jag knappt helskinnad till bilen. Och har inte skrivit en rad. Och sen var tåget försenat när jag stod på perrongen. Kollision lyste det i rött på den rullande displayen.
Sen satt jag mittemot en mobilpratande irakier (?). Skrikande skulle man kanske kunna säga. Under andra samtalet insåg jag att han talade svenska, i alla fall några meningar. Men han såg trevlig ut, på ett svenskt förortståg. Tror inte jag skulle vilja möta honom på en torgkravall.
Ändå hann jag i tid! Och min nyklippte kollega. Den ytterst servile nestorn berättade att han varit hos sin frisör - i Rinkeby. "Va?" Väldigt bra. Och billigt. Hundra kronor. Där sitter några irakier och dricker te när jag kommer in. "Vad önskar Herran?" frågar min frisör. Nästan som om han talar till Gud. Och sen handlar jag uppe i deras galleria. Mycket trevligt. Och sist åt jag en ytterst god lammgryta på restaurangen. 65 kronor.
"Snyggt", säger jag, om klippningen.
Jag tar ut en karta på nätet och prickar in lite ställen jag vill se, sen turistar jag i "min egen stad". Jag tycker man ska veta lite vad man pratar om...
"Absolut!" God natt

Avanti sa...

Gunilla! Tack! Jag har sprungit i snart tre år nu, regelbundet. När jag satte igång pallade jag 20 minuter, och då gick jag delar av sträckan. Kom tillbaka andfådd, flåsande, flämtande, helt slut...

Michael! Ha, ha. Du skriver så roligt! Dina inlägg blir alltid bättre än själva bloggen. Tack!

miflygare sa...

Bloggen är jobbet, tanken, mödan....
Kommentaren snålskjutsen, piruetten mot den FONDEN. Nåt för den lättjefulle kort sagt. Den som önskar broddar för 20 meters halsbrytande förflyttning till bilkupén. Som har ett helt MANUS i en HET mapp om paniklöpning i en trekilometersslinga...runtrunt... Men ändå aldrig orkat mer än...än...
Halvdöende! Pånyttfödd?

Gunilla sa...

Okej! Kanske jag skulle ge löpningen en ordentlig chans eller så försätter jag med min raska stavgång...(man lär få snygga armar av det!)
Jag måste också ge en eloge till Michaels sköna kommentarer utan att på något sätt förringa Din blogg. Det är ju Du som sätter igång hans (och mina) tankar!!
Tack för det!!