söndag 24 april 2011

sol och värme-uppehåll

Bloggen har tystnat, som ni märkt. Och jag känner att det får bli så. Så här års är det för mycket annat som pockar och drar... man vill vara ute, strosa i skogen, cykla till undangömda rastplatser, slappa på balkongen, sitta på uteserveringar...
Vi hörs när andan faller på och tid gives - eller som man säger på Gotland: Jag kummer när jag kummer...
Glad vår!

måndag 11 april 2011


Inspirerad av Gunillas inlägg...
Nuförtiden går utflykterna inte till de stora skogarna utan till shoppingcenter. Människor upplever skogen som en all otryggare plats, läste jag för en tid sen. Vem vet vad som kan hända där, bland småkryp och stickiga buskage... När jag var barn var skogen - och ängarna - fyndplatser. Jag ville hitta den allra första tussilagon, blåsippan, vitsippan, gullvivan, liljekonvaljen... Jag ville hitta det bästa hallonsnåren, blåbärsrisen, lingontuvorna. För att sedan stolt bära hem. Se, vad jag hittat! Vet dagens barn ens vad blommorna heter? Och vem orkar ut för att plocka bär bland alla kryp och läskiga ormar. Det finns ju att köpa, djupfryst, förresten. Matsäck? Nej tack, varför bära ut maten i skogen? När jag blev äldre plockade jag svamp. Jag minns den där speciella svampblicken, hur den liksom sökte och läste av... Lyckokänslan när den fann vad den sökte. De guldgula kantarellerna!
Söndag i shoppingcentret. Blickar söker, läser av. Händer nyper och smeker. Nu hembärs istället Fynden från butikerna. De verkliga reafynden (50% på rean) eller det där plagget som... ja, som jag bara måste ha... Rastplatser. Trötta ungar. Pengar (som behövdes till annat) som liksom bara försvunnit. McDonalds, Waynes coffee. Trygga platser. Utan insekter. (Men se upp - sist jag besökte Waynes råkade vi utför ficktjuvar. Min kompis blev av med sin plånbok och när vi talade med personalen suckade de bara uppgivet och sa att det tyvärr hörde till vanligheterna...ett par gånger om dagen, minst, sa de)

söndag 10 april 2011

söndag...

...och jag är i stort sett ledig. Solen gassar. Vår i luften. Jag tänker att man borde göra en utflykt. Det gjorde vi när jag var barn. Med korv att grilla, en lång stapel limpmackor med stekt ägg, termosar med choklad och kaffe. Vi packade in oss i folkan, pappa och mamma och ett antal barn. Och så taxen Pim, hon som dog av en överdos choklad. Vi åkte till ställen som Björkvik, Paradiset, Lida eller rent av Nynäs havsbad, parkerade bilen och marscherade iväg på själva utflykten. Vi gick ett spår alternativt sökte oss fram på egna stigar. Gladast för själva promenerandet var nog Pim, som gjorde ideliga avstickare från stigen och sprang så öronen stod rätt ut i vinddraget. Höjdpunkten var matrasten. Pappa gjorde upp eld, vilket brukade ta sin tid och aldrig riktigt ta sig. Vi åt sotiga korvar, kalla inuti, av hjärtats lust. Och fyllde på med äggsmörgåsar.
Ibland gjorde vi utflykter tillsammans med en annan familj, i två bilar. Jag minns en sådan färd, i ösregn. Det hade regnat redan då vi packat in oss i bilen, men min pappa var övertygad om att det skulle upphöra bara vi sökte oss till kusten. Det gjorde det nu inte. Regnet bara ökade. Men skam den som ger sig. Vi styrde kosan hem till den andra familjens lägenhet i stan och där hade vi vår picknick på vardagsrumsgolvet. Dock utan försök att göra upp eld.
Ja, jag ska nu göra mig helt ledig, dvs läsa de texter som ligger i en liten hög framför mig. Och sen så... vem vet...

onsdag 6 april 2011

ord...


... och som ett botemedel på min ordtorka har jag nu beställt Tranströmers samlingsvolym...

ordtorka


Jag har drabbats av ett slags ordtorka. Vad ska jag skriva här, och varför? Eller kanske ordtrötthet. Alla ord som sägs och skrivs... vet inte riktigt vad jag har att tillföra. Tala är silver... eller? Startade en ny skrivkurs i tisdags. Upplevde en viss trötthet inför det, men - som det brukar vara - försvann denna trötthet när jag väl stod inför gruppen: åtta, fram till dess okända, ansikten. Entusiasm. Lust. Längtan efter att, ja just det, formulera sig, finna ord, bilda meningar och foga dessa meningar samman till ett slags subjektiv sanning om livet, världen, människan... Det är ju fantastiskt. Hoppingivande. Min egen lust, längtan, känsla av nödvändighet efter att formulera mina specifika erfarenheter simmar omkring i ett vattendrag någonstans... som glimmande fiskar i ett mörkt vatten rör sig fragment av skeenden och sammanhang. Vet inte om jag har tålamod nog att ge mig i kast med det på allvar, och just tålamod är den avgörande faktor som skiljer en författare från en människa med författardrömmar, som avgör om det kommer att bli en bok av det hela. Om det nu är det jag vill. Jo, förr eller senare, så. Vidare måste man kunna prioritera och för att göra dessa prioriteringar måste man äga passionen. Lusten. Tillfredsställelsen i att. Och tiden. Ekonomin... När jag för många år sedan deltog i en debutantkurs på Biskops Arnö sa en av lärarna, poeten Sandro Key Åberg, att han hade ett och bara ett gott råd att ge till den som ville vara verksam som författare och detta råd var: "gift er rikt". Å andra sidan har fantastiska böcker skrivits av fattiga människor. Och av heltidsarbetande småbarnsmödrar.
Till sist vill jag tipsa alla skrivsugna vänner om min kollega, Sören Bondesons, nya bok: "Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman." Den handlar ingalunda endast om hur man ska bära sig åt för att få till just en kriminalroman, utan också - och kanske framför allt - om vad som krävs för att lära sig skriva, i bemärkelsen skriva en skönlitterär bok och hur man ska kunna slutföra det...

fredag 1 april 2011

ordspråk

Funderar över det där med ordspråk, en del är ju rätt korkade, som liga tvetydiga. Ett fåtal klockrena. När blir något ett ordspråk? Någon säger något klokt och så småningom är det i var mans mun. (Ahlgrens bilar, snart i var mans mun) Jag efterlyser nya ordspråk. När jag tänker och letar i min hjärnas gamla hårddisk dyker det bara upp sånt här, flertalet rätt tvivelaktiga:

Bättre fly än illa fäkta.
Där brännvinet rinner in, där rinner vettet ut. (jo, visst är det så)
Tala är silver - tiga är guld. (?)
Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
Inte kan en blind leda en blind.
Ett äpple om dagen, rensar magen.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Man ska inte kasta sten om man sitter i glashus.
Man ska inte gå över ån efter vatten.
Gräset är alltid grönare i grannens trädgård.
En vis man vet att han inget vet.
Den som lever får se, (förvisso)
Sent ska syndaren vakna.

Jag vill ha fler, bättre, mustigare, roligare och troligare! Förslag önskas.
Sen söker jag på www.livet.se och hittar genst ett jag gillar:
"Om du ständigt citerar visdomsord blir du själv ett talesätt." (Thomas fuller 1608-1661) Men vem är Thomas Fuller? Ingen aning.