garanti

När jag för ett par veckor sedan befann mig på Stalands varuhus så kände jag plötsligt något hårt i munnen: en tandbit. Igen! (Ja, det samma hände i december månad, på jobbet, i samband med att jag slet av en rejäl tugga segt lantbröd. Jag fick snudd på panik. Såg framför mig hur tanden borrades upp eller slipades ner, så att en ny stifttand skulle kunna fästes. Ve och fasa. Och vad skulle det inte kosta??? Tanden lagades någon vecka senare, snabbt och lätt, för runt en tusenlapp.)
Nu var det alltså dags igen. Jag misstänkte direkt att det var den gamla lagningen av min sönderbitna tand som lossnat på nytt - eller möjligen andra halvan av den. Nytt skräckscenario. Och i morse var det dags för att konfronteras med åtgärdsförslagen, förberedd.
Jodå, det var den nytillverkade delen (i plast) av tanden som lossnat. "Vi får slipa bort lite mer och göra lagningen kraftigare", sa min tandläkare. Sagt och gjort. Blunda, slappna av. "Går det bra?" Jo, då. Efter 20 minuter var det klart.
"Det går på garantin", meddelade hon. Va? Garantin? Vad menade hon? "Ja, det var ju bara två månader sen du lagade den. Någon måtta får det vara", tyckte hon.
Leve folktandvårde!