Selma

Såg Selma del två igår och vill bara få sagt att det hela ändå artade sig något! Heja Selma!

Även idag gnistrar solen på rimfrosten. Jag har sprungit i skogen och kört lite hantlar. Nu väntar färd till Forum Nacka, enligt en säker källa "det fetaste centret".

Ännu en middag...

...denna gång med makens vuxna barn, samt tillhörande, lätt försenad julklappsutdelning. Jag fick en mojäng att klia huvudet med - kanske medan jag läser den för mig ännu totalt okända författaren Vasil Bykau, från Belarus (!) - alla begåvade människor som av dunkla skäl skulle finna denna blogg vet säkert vilket detta land är! I a f detta lands störste författare. Dock inte utgiven i landet ifråga, trots att han "länge omnämndes som en trolig nobelpristagare... Nu tittar maken på rysk film med sin dotter... Men orka. Överväger att istället sjunka ner i hett vaniljdoftande (doften en gåva från min dotter) bad. Nu är nog den glada julen slut, eller?

julefrid...forts

Annandagen: maken åkte till stan för att inhandla ny brödrost i det att den gamla tagit slut. Jag åkte med dottern till Sickla för att inhandla en ny fjällrävenjacka (en sån som var populär redan på dotterns mormors tid!) à 1999:-, varav hon själv satsade morfars julklappspeng och jag sköt till resten - vilket var större delen. I övrigt rådde familjelugn framför tv/dvd. Bland annat tittades på det urusla Selmaavsnittet. Fullständigt ointressant. Därefter tittade jag och dottern på den senares julklappsfilm "PS I love you". Riktigt bra. Jag fick tårar och klump i halsen och skulle helst velat storböla. Men så gör nu inte en tonårsmamma, särskilt inte i juletider.
Lördagen: jag sprang i skogen. Jag är tränad i denna konst och orkade, som sig bör, runt. Därefter dags för ny utflykt i shoppingvärlden. Denna gång styrde vi (eller snarare jag, eftersom det är jag som rattar vår bussblå Kangoo) mot Farsta. Fikade på Wayne´s och köpte Björn Gustafssons dvd till min syster, där det senare på kvällen skulle ätas middag. Det gjordes det också! Bror med familj var där, liksom systersöner med resp utan familjer. Potatisgratäng, skinka och vin och ett jävla babblande. Dottern ville hem och skyllde på trötthet (fast hon under loven sällan somnar före två). Hon fick tåla sig fram till 23-tiden. Svinkall promenad till Gubbängen och bussen hemåt.
Lördagen: Ännu en dag av sol och kyla. Till kvällen ännu en släktmiddag, denna gång hos min far och ES. Tog bilen. ES uttryckte sitt missnöje med detta. Hon var lätt påstruken redan vid vår ankomst... och serverade i samma takt som nivån i hennes eget vinglas sjönk - vilket det gjorde snabbt och gång på gång.
På hemvägen hämtade jag upp dotterns kompis som skulle sova här - hette det. Men, man kan undra - fyra på morgonen satt dom och mumsade och snackade för fullt i köket. Jag vinglade upp och beordrade dom i säng.

julefrid?

Juldag... stinn av julmat. Sonen spelar wow (uppgraderingen en julklapp från, ja just det, mig), dottern har försvunnit ut i Skarpnäcksmörkret... Julklappspapper i mängder i svarta sopsäckar, ännu inte nedburna till soprummet... På tv: repriser. Snart 2009.

Tid

Idag läser jag texter. Alla dessa texter från olika människor - jo, jag är glad att jag får ta del av dem. Jag har inte upphört att fascineras - även om jag understundom undrar hur och när tid ska ges för mina egna.
När jag för många år sedan deltog i en debutantkurs på Biskops arnö fick jag rådet: gift dig rikt. Rådet gavs av en av lärarna, poeten Sandro Key Åberg. Men jag vet: det finns nobelpristagare som skrivit mellan tre och halvfem på morgonarna. Så stort är kanske inte mitt uttrycksbehov. Eller kanske är jag för trött, helt enkelt. Gift mig rikt har jag i alla fall aldrig gjort, inte någon gång.
"Fråga dig om du kan leva utan att skriva. Om svaret är ja, så skriv inte. Om du inte kan leva utan det: så skriv." Ungefär så uttryckte Rilke saken i sitt "brev till en ung poet".
Kan jag leva utan att skriva? Kanske. Förmodligen? Vad menas med att "inte kunna leva"?
Men att ha fått en gåva och inte använda den är ett slags förbannelse.
Jag jobbar hemma i köket idag. Sitter i den sittovänliga kökssoffan, med utsikt över tegeltaken.

Rygg och nacke är stelt. Ont. Antar att jag tog ut svängarna väl mycket under gårdagskvällens poweryoga. Nu: åter till texterna!

Grådiset...

...det hänger tungt över förortens tegelhus. Läsningen gick över all förväntan. Fantastisk prestation med tanke på den korta tid som såväl Skrivarlinjens som Flygares elever haft till förfogande. Några pjäser riktigt bra!
Ska nu ikläda mig träningsbyxor etc och ge mig ut i den fuktiga skogen, oasen!

Nollgradig morgon. Ishinnor över förortens trottoarer. Tunnelbanan avgår just som jag hunnit på den. 20 minuter senare hastar jag uppför trapporna vid Observatorielunden, upp till Kungstensgatan och Skrivarakademin.
Idag har jag en "Att skriva"-kurs. Det är gång tre av fem. Jag gillar det där intensiva kursformatet när allt rasar på och deltagarna tumlas runt i skapandets centrifug. Vi ska diskutera texter som kommit till efter övningar i genrer och språkliga stilar. Vill man hitta sitt eget språkliga uttryck är det inte så dumt att ta ut svängarna rejält, testa prestigelöst, släppa resultatinriktningen... Den färdiga texten kommer att ha bearbetats och skrivits om många gånger. Det är bland det första man som "nybörjare" måste förstå. Vi ska också kika lite på miljö- och persongestaltningar, är min tanke.
Till kvällen är det reading på Calle Flygares teaterhögskola, för Skrivarlinjens förstaårselever. Jag hoppas att allt ska gå bra - det gör det säkert! Under sitt dramatikblock har de jobbat med 5-minutersscener tillsammans med Kerstin Perski, aktuell med dramatiseringen av Selma på Stadsteatern. Men i egenskap av deras huvudlärare kommer jag förstås att finnas på plats. Det ska verkligen bli spännande!

Snart, i sinom tid

Denna sida vilar ännu i sin linda, som så mycket. Tålamod. Tålamod. Tillit. Passion. Jag vill skriva om språket, det öppna och det som ligger dolt, understundom också för mig. Och om människan.
"Världen är tvåfaldig för människan alltefter hennes tvåfaldiga hållning." (Martin Buber)