torsdag 22 april 2010

Fyra fullspäckade dagar på Svenska institutet för kognitiv psykoterapi. Repetition och fördjupningar av teoretiska bakgrundsteorier, tankemodeller, konceptualiseringsprocess och terapeutiskt förhållningssätt. Fantastiskt! Idag har Rosa Perris talat om anknytningsteori hela dagen. Och imorgon blir det Paul Perris och schematerapi, kanske veckans högsta bergstopp. Så viktigt det är att få fyllas på och inspireras. Trots det oerhört fullpackade programmet - med en väntande helg med intensiv textläsning för att komma ikapp - är jag så glad att jag bestämde mig för att gå.
Syskonen Rosa och Pauls pappa, Carlos Perris, vilken inte längre är i livet, hade enligt Rosa två stora intressen: psykoterapi och deckare. Han hävdade att det i princip var samma sak. Hitta ledtrådar och följa dessa trådar - för att antingen finna sig vara på fel spår eller något närmare gåtans svar. Själv skulle jag nog vidga det med deckare och famna över hela skönlitteraturen. En god roman är i själva verket ett mer komplicerat pussel än det deckaren består av.
Men också jag finner stort nöje i deckargenren - om den är välskriven och också har någon form av psykologiskt och/eller filosofiskt skikt. Just nu läser jag Johan Theorins "Blodläge". Jag tyckte mycket om hans två tidigare kriminalromaner, "Skumtimmen" och "Nattfåk".
Läsandet som pussel. Skrivandet som pussel. Ja, är inte själva livet ett pussel. Och en stor del av livet det att lägga sitt eget gigantiska pussel?

fredag 16 april 2010

Slut är arbetsveckan och slut är jag. Veckan har varit fullproppad, med undervisning och slutseminarier hos år 2. Vad man hela tiden återkommer till när det pratas text är:
Gestaltning: show, don´t tell!
Lita på din läsare: läsaren vill känna sig intelligent och medskapande, inte dum och skriven på näsan!
Underinformera inte: läsaren vill förstå!
Lämna plats för läsaren: en god författare skriver bara halva boken, resten får läsaren ta hand om, säger Olof Lagerqrants (och många med honom)
Lita på dina scener.
Stanna kvar i dem!
Stryk allt som hänger som små lösa trådar, eller utveckla dem, väv!
Använd rummet!

Nästa vecka ska jag använda åt mig själv! Helt och hållet. Det ska bli fantastiskt att få FYLLAS! Kurs i schemafokuserad terapi med Perris m fl! (dessutom ska distanskursen skötas, samt en kvällskurs, vilken inte lät sig inställas, hållas - men jag känner mig ändå glad och lite stolt över att ha prioriterat mig själv!) Det ska också bli skönt att vila lite från skönlitterära texter (även om det nu inte lyckades till fullo) - och nu är det fredag - och återhämtningskväll. Och, slåt det mig nu, på lördag dans till alldeles levande (enmanna) dragspelsorkester. Dans är också återhämtning. Och så skiner solen över Spökparken här utanför, vitsippor och blåsippor samsas där blan fjolårslöven längs min löparrunda genom förortsskogen, och den riktiga våren närmar sig med stormsteg. Sammantaget, inte så illa.

söndag 11 april 2010

Solen värmde denna dag. Jag har suttit på balkongen med Sofi Oksanens "Utrensning" och förundrats över hennes språk; den kraft med vilken hon bygger historien så att den blir något helt nytt, något aldrig tidigare skrivet. Innan dess vandrade jag, tillsammans med dottern, över Skogskyrkogården till mammas grav. Förunderligt - tänk att detta självklara som är döden är så svårt att ta till sig! Vi satte en kruka påskliljor i den uppskottade sandhögen under det att koltrastarna - mammas favoritfåglar - drillade ikapp med varandra.
Ikväll ska jag poweryoga. Och om en vecka är det dags för schematerapi-kursen på Sabbatsberg.

torsdag 8 april 2010

Uffe, Uffe, Uffe


Lundell är en fantastisk låt-/musikskrivare, en på alla sätt charmerande estradör, en duktig romanförfattare, en inte särskilt fantastisk konstnär, en inte alltför stor dramatiker, en rätt usel poet, en otroligt produktiv människa - och en som ALDRIG kasserar något, och om han nu ändå gjort det så ångrar han sig förr eller senare och ger ut det med. Sammantaget rätt imponerande! Och så är han ju cool, precis så cool som en sextioåring kan bli.
Recensenterna sågar inte, vilket gläder mig. Expressen talar gnm Aase Berg om "att skriva så ärligt och levande kräver en sinne för bakomliggande komposition. Detaljerna verkar intima, men är aldrig kladdigt desperata på ett exhibitionistiskt vis." Aftonbladets Ann Charlott Altstadt säger: "Samtiden kommer aldrig att utnämna honom till Den Store Humanisten, för han vägrar lägga sig för den. Till slut kommer dock även hans belackare att hylla honom – det är belöningen som tillkommer den ihärdige som gör sin grej år efter år. Urberget vägrar erodera och vindarna ger upp och tvingas vända." DN lovordar.
Kanske är det den passerade 60-årsgränsen som gjort Uffe rumsren. Jag är inte säker på att han känner sig helt hemma med det. Salongerna har aldrig varit hans plats och kommer säkerligen aldrig att bli det. Själv funderar jag på vad som ska bli hans nästa projekt. En opera kanske? Och så ska jag beställa boken! Nu!

tisdag 6 april 2010

vardag

Tillbaka i rutinerna. Rutiner är ett slags upprepande mönster. Och det sker var dag - vardag.

Vi har haft några underbara dagar i fjällen, varav en med riktigt rejält skitväder, en halvfin och två verkliga kanondagar, med solgass och intagande av matsäck på näst intill vindstilla fjälltopp. Vilken enkelhet det är i det där: uppgiften att så snyggt, säkert och fort som möjligt ta sig nedför pisterna; hålla utkik, svänga i rätt ögonblick, njuta av kroppens rörelser. Nåja, jag är väl medveten om att mina barn nog drar på munnen åt uttrycket "så fort som möjligt"...
"Mamma, jag väntar inte därnere, okej", har med tiden blivit en vanlig kommentar. Dessa två som jag lärt upp i skidpacken forsar nu förbi mig med en oförskräckt lätthet! Men sådant är livet. Man blir med tiden omåkt i allt fler bemärkelser. Så skall de första bliva de sista, heter det i Bibeln. Vilket får mig att tänka på den "bibliska heldag" jag ska hålla i på fredag. Och som måste förberedas. Jag har en heltjock vecka. Plufsigt fet. Och jag måste fokusera. Ta en sak i taget. Inte alla åk, inte hela backen på en gång, utan varje enskild sväng, och i behaglig takt ta mig ner. Bilden skevar, tycks det mig. Är det inte snarare upp jag ska denna vecka. Utan lift.