Avanti

Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden, Sputnikälskling. Dessa tre böcker är nu på väg hem till mig. Vilka fantastiska titlar. Ja, det är faktiskt så att jag inte läst någon av Haruki Murakamis romaner. Nu tar jag del av Monica Braws recension av Fågeln... och kan inte begripa att jag missat denna roman så totalt. Om Sputnikälskling skriver Ellen Mattson som slutkläm "Det är vad som händer här: bitarna faller isär och jag känner ingen lust att vara medskapande, att tolka, fylla i, tillmäta betydelse. Vad som då återstår är mystifikationer och melankoli, en del trivialitet, en kärlekshistoria och några mycket fina avsnitt, som hela den avslutande del där K tvingas ingripa för att hjälpa en av sina elever. Summan blir en mindre bra Murakami". Jag bestämmer mig för att strunta i hennes uppfattning och skaffa mig en egen. Kafka på stranden, slutligen, inspirerades jag till att läsa av min väninna B, med vilken jag åt middag på Rydbergs i går kväll. Även denna är recenserad av Monica Braw - som sig bör: hon är ju en sann japankännare - och det hon skriver är betydligt mer inspirerande!
En ny författarvän, således. Det känns angenämt!
Just nu läser jag Dahlströms "Spådom", vars sakliga närstudier i mänskliga tillkortakommanden och vardagens ynkedom som bäst virar sitt nät kring mig och håller mig fången - och fången vill jag vara och gläder mig därför över romanens icke föraktliga sidantal...
För övrigt har jag lubbat en mil idag (innan snöstormen bröt ut), skrivit en sida till i den där texten som jag inte vet vart den ska ta vägen, tjuter det i mitt öra, borde jag nu ägna mig åt att ta mig an de texter som ska läsas, ska jag om ett par timmar på utvecklingssamtal på dotterns skola, och därefter dansa folkdanser i märkliga takter och med konstiga rytmer...