Välkommen till världen

Mitt yngsta tonårsbarn hade muntligt prov i hemkunskap igår. Uppgiften var att göra ett slags kartläggning av den egna familjens rollfördelning och därefter tänka i ett större perspektiv: hur skulle samhället fungera om det byggde på en sådan rollfördelning.
Jag har (med hjälp av nämnda barn) kommit fram till följande:
- inköpare, kock, diskare, datasupporter, pappersåtervinnare, festfixare
- städare, tvätteriarbetare, chaufför, cyniker
- kontrollant, socialarbetare
- underhållare, kritisk tänkare
Listan är på intet sätt komplett, men pekar ändå mot en viss funktionalitet... tror jag

Min äldsta tonåring har just avslutat den första av två praktikveckor. Tonåringen ifråga har gått upp typ fem i dagarna fem och konstaterar att han inte hinner göra något mer än att jobba, komma hem, äta, göra sig ordning samt lägga sig för att sova. För att överhuvudtaget lyckas motstå frestelsen att i den tidiga morgontimman fortast möjligt återvända till sängvärmen och dra täcket långt upp över öronen måste man tvinga sig att tänka positivt, konstaterades mot slutet av veckan. Kanske blir det en god lunch. Två dagar kvar till helg. Den hägrande påsklovsskidåkningen. Roliga minnen. Ja sånt. Jag tycker att det verkar klokt!
Vad ska man säga? Välkommen till världen. Sånt är livet. Att gå i skola har sina fördelar, trots allt.

Vidare slår det mig att jag inte sagt något om de där PORTRÄTTEN som producerades på Skrivarlinjen. I onsdags höglästes dessa. Det blev ett lysande resultat, kan jag tala om. Fantastiskt fina och dessutom intressanta. En ren fröjd att vara lärare i sådana stunder. Så bra det blir när de hittar ner i de något djupare skikten och tar det på allvar! Så lätt att fnissa bort det som är djup i oss.