Avanti

Det är inte ofta jag får lust att köpa mig en cd-skiva. Nej, inte för att jag laddar ner (så där olagligt) istället, utan för att jag helt enkelt känner mig så mättad, eller rent av övermättad. Som om hela jag vore full av alla de låtar jag lyssnat på genom åren. Numer lyssnar jag mycket sällan på musik, Kanske för att det så sällan är tyst numer så att när väl sådana stunder uppstår så vill jag bara vara där: i avsaknaden av ljud (och oljud). Jag ställer rätt höga krav också: musik ska beröra och det på djupet, slå an något viktigt i mig - något som jag, med Olof Lagercrantz ord, "trott mig veta men nu glömt", eller "något som jag redan visste men inte funnit uttryck för".
Efter att ha sett dokumentären om Olle Ljungström på svt har jag emellertid lust till påfyllnad i mitt hjärtas musikförråd! Det var en gripande film, med ett rörande porträtt av en olycklig människas ofattbara glädje, skulle man kanske kunna säga. Svår ångest, destruktivitet, skapande, kreativitet i en enda blandning. Och så mitt i detta: glädjen. Som i klippet från sången tillsammans med Caroline af Ugglas kör, som i drömmen om ett eget liv, manifesterat i den förverkligade drömmen om ett hus på landet. Se den. Filmen alltså.

SOM DU

Du var min första stjärna
och du sa som det va
om nånting i pudelns kärna
du hade allt jag ville ha

För jag ville va som du
jag ville va som du
jag ville va som du
och göra allting du kunde

Jag ville va som du

Du lät mig leka lite stor
känna hur det känns
och du var som en bror
fick allt att stämma överens

Jag ville va som du
jag ville va som du
se ut som du

Det finns nånting som du har lärt mig
nånting som jag kan
jag blev större och mindre lik dig
jag blev mera jag, du blev mera han

Jag ville va som du
se ut som du
gå som du
jag ville va som du