Avanti

Läste klart Nesser igår kväll. En tragisk historia, som alltid. En man har suttit inne 24 år för två mord han inte har begått. Så blir han äntligen fri. Han har nu fått veta vem som är den skyldige och har helt begripligt hämnd i sinnet. Men hämnden kommer aldrig att verkställas, eftersom den verkliga dubbelmördaren har fått veta att han vet och hinner före.
En rätt enkel liten historia således. Som alla historier ju är. Det komplicerade ligger i själva bygget, i konstruktion och i gestaltande.
Min dotter plöjer nu Stephenie Meyers Så länge vi båda andas, den fjärde - och avslutande, delen i berättelsen om tonårsflickan som blir kär i en vampyr och deras omöjliga kärlek. På stadsbibliotek runt om i Stockholm träffas tonårstjejer och diskuterar dessa romantiska vampyrsagor medan de rättänkande litteraturvetarna rynkar sin fina näsor åt "nymoralism, sexism och bristande litterära kvaliteter". Meyer är ju, gud bevars mormon. Bara en sån sak kan röra om i grytorna. Som så många gånger förr stänker dubbelmoralen i dessa "jag-vet-vad- som-är-de-rätta-värderingarna-diskussionerna.
Det fanns en tid när böckerna om Kulla-Gulla inte var rumsrena, som några av er kanske minns.
Meyers vampyrhistoria bygger också den på en enkel historia. Det som gör suget efter dem ligger i själva bygget, i konstruktion och gestaltande. Helt obegåvad tycks mig inte denna författare vara. Och det tror jag inte heller hennes läsare är.