fredag 20 mars 2009


Jag jobbar hemma idag. Ingen kurs, alltså, vilket är en himla tur med tanke på den jättelika textbunten inför nästa vecka. Nu har den minskat betydligt – och jag har både hunnit med att springa i vårvinterskogen och försjunka i ett varmt bad. Det till bredden med hett vatten fyllda badkaret är min meditationskammare. Min plats av stillhet. En plats utan några som helst krav på tillvaron eller mig själv.

Att jobba hemma innefattar också lyxen att kunna säga hejdå till barnen när de försvinner till sina göromål på morgonen – och att finnas på plats när de så småningom släntrar in igen. En självklar rättighet, kan man tycka, men icke. Nu kommer de i alla fall, först den ene, sedan den andre och slutligen den tredje: Hej! Hur har du haft det? Bra. Själv? Jo. Trött. Inte mycket till konversation, kanske. Men ändå. En kram, och sedan beger de sig till köket för inventering av kylskåp och skafferier innan de försvinner in på sina rum med sina kap. Funkar internet? Ja? Inte mitt! Anslut först. Ja. Men anslut igen då. Ja, nu så! Sedan lägrar sig tystnaden. Vilket är bra – jag har fortfarande texter kvar att läsa.

Till slut en ”puff”: nu finns SAOL på nätet. Vilket lyft!

Inga kommentarer: