fredag 20 mars 2009


Apropå sådana där konditorier där kaffe är ”svenskt” bryggkaffe och ingenting annat så var jag på Sturekatten för en tid sedan. Till och med där kan man nu köpa sig en latte alternativt en cappucino. Dock syns ingen kaffemaskin till bakom disken, utan dessa drycker tillreds någon annanstans, så där i skymundan, oklart vart. I övrigt är allt sig likt sedan sist. Utbudet av kakor och smörgåsar och bakverk har inte påverkats synbart av influenser från sydligare breddgrader. Så inte heller personalen. Personalen på Sturekatten består av bistra damer, i svårbestämd ålder, alla som hämtade från någon nedlagd konsumbutik. De verkar mest tycka att kunder är till allmänt besvär och bara medför en massa merarbete. Riktiga stenansikten som buttert slänger fram det man önskar. Misstänker att Sturekattens ledning inte jobbar alltför mycket med kundservice och attitydfrågor. Misstänker att de inte haft någonting att göra med hostmanship eller organisationen Värdskapet. Det behövs nu inte heller. På Sturekatten är det alltid fullt vid borden.

Och på något sätt gillar jag de där vrånga tanterna. Man ser ju annars inte så värst mycket av dem längre, de där sura, lätt livströtta tanterna. Det finns inte så mycket plats för dem i den nya välputsade inställsamt leende världen. De befinner sig mil och åter mil från Stureplans brats. Och där står de: livs levande, i hjärtat av bratsens nöjeskvarter!

Och de försöker i sannerligen inte lura på en något man inte vill ha.

Lite på nåder sjunker man ner i någon av de slitna fåtöljerna. Som i smyg bläddrar man i ett tummat exemplar av någon gammal roman, som man absolut aldrig har hört talas om, skriven av en lika okänd författare, som ligger slängd i något hörn. Man äter sin bakelse och hämtar påtår på påtår från serveringsbordet som tronar mitt i salen. Ja, om man inte beställt en latte förstås.

Inga kommentarer: