Avanti

Torsdag. Det betyder Bastugatan, där min terapilokal ligger. Jag har nu en lucka i schemat. Jag brukar se till att lägga in sådana luckor. I boken som jag tidigare nämnt, av Patricia Tudor-Sandahl, Det omöjliga yrket, beskrivs vardagen för en terapeut med 10-minuterspausar mellan klienterna. Åtta-nio bokningar om dagen. Lika många livsöden. Samma närvaro från terapeutens sida. Samma uppmärksamhet. Omöjligt? Absolut. I alla fall för mig. Jag brukar inte göra mer än fyra bokningar på en och samma dag. Gärna med halvtimmeslånga pauser. Inte så effektivt, förstås. Och inget större klirr i kassan. Men det är det värt!
Har jag varit på bokrean? Den frågan fick jag igår och svarade: nej, inte på flera år. I morse insåg jag att det inte stämmer. Visst går jag på rean. Bara det att den flyttat in i datorn. Till Adlibris och Bokus. Jag handlar i princip alla mina böcker via dessa två nätbokhandlar. Ibland känner jag att jag inte borde det, att jag skulle stödja de "riktiga" bokhandlarna. Jag är ju trots allt författare, även om ingen av mina böcker längre finns att köpa. Ja, annat än på antikvariat då. Även dessa besöker jag då och då. På nätet, ja. Det finns ett förträffligt söksystem via antikvariat.net där man enkelt skriver in den bok man är ute efter och genast kan se var den finns och i vilket skick den är, bestämma om man vill hämta den eller få boken ifråga hemskickad - och, om man väljer det senare, betala med den faktura som medföljer paketet. Bara en sån sak! Man litar på sina bokofiler. Och skulle titeln inte finnas tillgänglig så kan man sätta den under bevakning och lugnt invänta e-postmeddelande om när den finns i "lager". Strålande. Senast i morse var jag sålunda på bokrean, där jag girigt plockade åt mig en kasse böcker, innehållande bland annat Anders Paulruds "Som vi älskade varandra". Mina bokstaplar sträcker sig mot himlen.