Avanti

Igår var det födelsedagsmiddag hemma hos min syster. Förutom hon själv firades min nevös 25-årsdag. Jag minns min egen, som väldigt nära och på samma gång oändligt avlägsen. Tvåan på Högbergsgatan, gathuset. Den som jag till min familjs bestörtning bytte till mig då jag lämnade ett förstahandskontrakt på en trea på Ringvägen till förmån för denna tvåa med rivningskontrakt, för att jag hade blivit så förälskad i detta Ruckel. Men jag ångrade mig aldrig - och fortfarande är Rucklet mina drömmars hus, ett slags hem i djupet av mitt hjärta.
Till gårdagens middag kom även min mamma. Det var hennes första utflykt från äldreboendet, förutom transporter till läkarbesök. Hon har konsekvent vägrat, men nu hade vi bestämt oss: nu fick det vara slut. Jag befann mig i god tid på äldreboendet, hjälpte henne ner i entrén där vi inväntade färdtjänsttransporten. Mamma kunde styra upp sin rollator för rampen och lät sig spännas fast i sätet. Sonen följde sedan med i nämnda buss, vilken ledsagades av mig där vi "kompiskörde" ut till min syster. Allt avlöte väl. Mamma kunde till och med, med stöttande från var sida, ta sig upp för villatrappen. En stund senare anlände min pappa med fru, i en annan färdtjänst, och så kom det sig att de fick mötas ännu en gång, pappa och mamma. Jag hoppas att fler tillfällen ska ges! Och att mamma ska vara något mer villig till såna utflykter i framtiden.