... såg den på bio igår, jäkligt bra och kusligt om drömmen om det speciella och avsaknaden av autenticitet. En film som skakar om och känns. Vad gör vi med våra liv? Vad gör vi av dem? Den där föreställningen att vi måste göra någonting av livet, istället för att... tja, rätt och slätt leva det.
Livets mening: Att förvalta sitt pund. Använda sin begåvning. Ett icke-autentiskt liv: att inte använda de gåvor man utrustats med. Vanmakt och inre tomhet: att veta sin begåvning men nonchalera den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
jag tyckte också om revolutionary road. visade hur bekvämt det kan vara att följa strömmen och konventionen,"leka vuxen" och ha attributen som hör till vuxenlivet. men, att det inte nödvändigtvis är lycka. bara för att majoriteten inom en kultur lever på ett visst sätt behöver det inte vara "rätt". jag blev lite rädd, instängdheten var så påtaglig, kvävande. insåg hur viktigt det är att våga leva på sitt eget sätt, precis som du skriver. -och hur svårt det kan vara!
Ja! Den är kvar som ett svart stråk där i magen...
Allt bra till dig!
Skicka en kommentar