Avanti

I går hade jag utvärdering med eleverna på Skrivarlinjen, för det självbiografiska blocket. Som jag hoppats har detta block landat fint och öppnat många dörrar, kända som okända. Det gjorde mig glad! Därefter dans. Det gjorde mig också glad.
Som avslutning på gårdagen tittade jag på del 1 i Förintelsen, Holocaust, från 1978. Kommer ni ihåg? Jag var lite orolig att den inte skulle hålla längre, men första avsnittet bådade gott, i det avseendet. Lite långsammare tempo förstås, jämfört med samtida produktioner, vilket jag i huvudsak uppfattar som positivt. En mycket ung Meryl Streep, i en roll på betryggande avstånd från den i Mamma mia. Nåja, hon är säkert fantastisk i den med.
Släckte sedan sänglampan efter att ha umgåtts med Ugglas Jag hade en gång en blogg. Befriande med en så totalt oseriös bok för omväxlings skull. Dessutom är han rolig och lyckas med jämna mellanrum locka fram både fniss och skratt. Men när jag väl släckt lampan var det (återigen) kört och slut på det roliga. Ett slags rastlös oro och en rad av mer eller mindre ointressanta tankar började sin tjurrusning i hjärnan. Dessutom satte dom i våningen ovanpå igång sin tvättmaskin vid 01:15. Vad tänker dom på - misstänker att det är just det dom alls inte gör.
Nu väntar tandläkarbesök med dottern och tröttheten hänger som ett blygrått moln i övre delen av skallen.