Avanti

Onsdag och hemma med handledningsjobb på "Att skriva-distans" som startat denna vecka. Skönt att slippa bege sig till Kungstensgatan - även om det faktiskt blev en biltur fram och tillbaka till Odenplan i morse då jag skjutsade dottern till praon. Men det gäller att inte göra en massa andra saker istället. Så lätt hänt att tiden rinner undan. Tiden är ingenting, vill jag minnas att titeln är på en av Peter Hoegs romaner. Tiden är någonting som rinner undan, kan man invända. Men är det så? Kanske är det jag som rinner genom tiden. Fick en gång frågan av en vän, för många år sen nu då jag ännu bodde på Gotland: Ser du tiden som en cirkel eller en linje? Detta frågat på bruten svenska med tydlig irländsk accent. Om inget är nytt under solen, som Predikaren hävdade, så torde den mer dra åt cirkelhållet.
Idag är det som sagt onsdag. Vilket betyder dans. Bulgarisk sådan. Bulgarisk folkdans har ett jäkla tempo, underbara melodislingor, högst förbryllande takter, en fruktansvärd massa oerhört snabba steg - man bör helst inte sätta ner fötterna i golvet - och vansinnigt många, varierande turer! Ska söka rätt på ett bra klipp endera dagen. Tills dess. Att dansa gör mig levande och fylld av glädje. Are we human or are we dancer, sjunger The Killers. Fattar inte riktigt, men gillar låten skarpt:
Are we human