Avanti

Så fort det inträffar någon form av skollov börjar barnen leva nattliv... på morgonen vilar lägenheten tyst i resterna av det som pågått; en odiskad kastrull, ett tomt nudelpaket, ett tomt mjölkpaket som råkat hamna bredvid soppåsen eftersom denne var så överfull, en lampa som inte släckts...
Själv har jag nu ätit lunch och ska snart köra Terapeutiskt skrivande, fördjupning. Har läst deltagarnas texter och blivit glatt förvånad: de har alla utvecklats efter förra terminen. Roligt.
Mitt eget skrivande lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Novellsamlingen får nu vila. Orkar inte skicka runt den till en massa förlag - har fått fyra nej och vet inte om jag vill ha fler. Tre av förlagen har läst omsorgsfullt, tycker om de fem berättelserna och har inga klagomål gällande hantverket. Olika favoritberättelser förekommer - vilket jag ser som positivt - men ingen av dem "vågar utgivning". Skäl: den kärva bokmarknaden samt det faktum att mitt manus inte är en roman. Läsaren på det fjärde förlaget meddelar kort och gott att han "inte gillar" novellsamlingar, då de inte ger utrymme för fördjupningar och slutet ofta blir för abrupt". Men han tillägger att "vi tycker att du skriver bra". Jaha. Vad att säga?
I mitt huvud finns diverse byggmaterial till en ny roman, men ingen ritning för dess byggande. I alla fall inte än. Tveksamt också vad gäller ingrediensen arbetskraft. Man får, som det heter, se tiden an. Det är ju dåliga tider för byggbranchen.