Vårsprall och läsning av "deckardrottning"

Gårdagen avslutades, som vanligt, med dans. Nu börjar årets Vårsprall hamna inom synhåll. I år en vecka försenat, den 16 maj, med dansande först i Björns trädgård och därefter på Sergels torg, nere på Plattan.
När det blev tid att lägga sig ska jag välja ny bok, och nej, det blir inte de sista 200 sidorna i De välvilliga och inte heller Rynells Hitta hem. Så där nästan mot min egen vilja letar jag istället fram en sån där Deckardrottning ur hyllan, nämligen Marie Jungstedts I denna ljuva sommartid - en så kallad gotlandsdeckare. I baksidestexten står det, i ett citat från Falu kuriren att denna bok "fyller alla kriterier på en god kriminalroman". Detta bekräftar det jag redan tror om denna deckare. Det ska sägas att jag tycker om att läsa deckare. Om de är bra, vill säga. Deckardrottningarna har jag hittills inte givit en chans, inte någon av dem. Vet egentligen inte riktigt varför, för eftersom jag inte läst någon av deras verk borde jag ju heller inte tycka att det är uselt. Men nu tänker jag ta reda på vad jag egentligen tycker. Så är det.
Jag släcker sänglampan på sidan 42. Då har följande hänt: en semestrande gotländsk familjefar, Peter Bovide (!) blivit skjuten sönder och samman på Sudersands camping, gotlands tv-reporter, Johan Bergh (som har ett urspårat förhållande med Yvonne Winarve (!) med team vrider förtjust sina händer, kriminalkommisarien Knutas (!) befinner sig på semester och hans kvinnliga ställföreträdare får rycka in, och - Bovides kompanjon berättar om att offret känt sig förföljd och fått konstiga samtal. Platser och gatunamn, hittillls förutom på Fårö även i Slitetrakten och Visby, är förstås viktiga. Alis kiosk, bara en sån sak. Här ska läsaren känna igen sig och veta var han/hon är - men inte genom miljögestaltningar, läsaren har ju ändå varit där! Chablonerna haglar, krumma vindpinade tallar, trängs med svarta fårskockar, utslängda gårdar byggda av gotländsk kalksten, enbuskar och jodå, en och annan sork (läs snubbe, typ). Ja. Detta på 42 sidor. Klart att det inte finns plats för så mycket mer än informerande. Och det veerkar ju inte heller behövas. Drottningtronen kan nås ändå, eller kanske just därför. Nåja, nu ska jag inte döma hela historien på bara 42 sidor. Jag återkommer i frågan.