Snart kommer Joyce Carol Oates Dagbok 1973-1982. Vilken skatt! Om ni inte redan har gjort det så se intervjun i Babel på svt-play.
Oates menar att det är livsviktigt att skriva dagbok om man ska författa, eftersom det är ett sätt att fördjupa tänkandet. För att skriva måste man tänka, säger hon och vidare att det krävs tid för att tänka. Folk som tittar på tv, lyssnar på musik hela tiden eller är "upptagna med annat" kan inte utöva ett författarskap. Och med ett lite vemodigt leende konstaterar hon att "lyckliga människor nog inte skriver dagbok". Författandet är ett heltidsgöra, där läsning, tänkande och dagboksskrivande ingår vid sidan av själva gestaltandet (det skönlitterära skrivandet), men Oates hävdar att hon själv inte har offrat något för sitt skrivande. Hon har umgåtts med goda vänner. Hon har haft ett långt och mycket lyckligt äktenskap, fram tills dess hennes man dog förra året. Men, konstaterar hon, "jag har aldrig haft barn" och hon säger att hon vet författare som "offrat" sitt skrivande av detta skäl.
Det är förstås utsålt till hennes besök på Kulturhusets författarscen i sommar och jag förbannar mig själv som inte omedelbart köpte mig en biljett. Men - man kan följa den på storbildsskärm i hörsalen, live, typ.
Vill, helt apropå, tipsa om en annan artikel, som gärna hade fått vara minst dubbelt så lång: jätteintressant Lotta Lundberg!
Inlägg
2 kommentarer:
tycker så mycket om hennes inställning. att man behöver omge sig av egna tankar, känslor och ord, för att kunna författa. reflektion, introspektion. att stanna upp och fundera, vända och vrida på sin verklighet. inte BARA drunkna i yttre aktiviteter, som musik, träffa folk och tv, utan också ge sig tid till ensamhet emellanåt. behöver inte vara antingen eller, antingen social eller inte - utan balans. jag har en tanke om att vissa människor nog har ett behov av att stanna upp och skriva. reflektera. för att orka, må bra, leva. andra kanske inte har det. vet inte om det är en fråga om att vara olycklig eller lycklig. kanske. kanske är författare mer känsliga och lyhörda. eftertänksamma. skulle kunna skriva en hel del kring det här, många tankar som dyker upp... så jag släpper det nu. det var hur som helst en fin babelintervju.
Ja, allt det där är spännande tankar! Klart det inte får bli för svart/vitt - men jag tror nog att allt skapande, och skrivande inte minst...i sin långsamhet, är ett uttryck för BRIST av något slag...
Även jag skulle kunna skriva mycket kring detta... och ska göra det vid tillfälle, kanske
Skicka en kommentar