måndag 20 april 2009

Den förlorade vildmarken...


Kanske kan den återerövras för oss stackars storstadsmänniskor? Rent av i ett par jeans? Ja, ibland är det svårt att veta vad man ska tro. Är det ett försenat aprilskämt? Jag vet inte riktigt. Men i tidningen city läser jag under min färd in mot Rådmansgatan i morse följande:
Nötta av älgjakt, snusdosor eller ris i kåtan - snart kommer jeansen med unika historier. Bröderna Olssons designerjeans har burits av sju samer under sex månader.

"Det luktar lite när Oskar och Anton Olsson plockar fram de sju originalen. Jeans som inte tvättats på ett halvår och suttit på varje dag får en viss odör men framför allt ett unikt utseende.

- Fyra par är extremt välslitna. De fick egentligen inte tvätta jeansen men JanÅke var på älgslakten och de blev täckta i blod och då ringde han och frågade om han möjligtvis fick skölja av dem, berättar Oskar.

Jeansen som burits av sju samer i Jämtlandstrakten ska skickas till Japan där man tar fram kopior och i oktober finns tre av jeansen i butik. Resten kommer våren och hösten 2010.

Idén med samiskinspirerade jeans föddes för snart nio år sedan.

- Vi gillar Lee och Levis som har en story bakom sina jeans och ville göra något liknande. Vi tittade på vår släkts historia och hämtade inspiration ur den samiska kulturen, säger Oskar.

Företaget döptes till Denim Demon och brödernas jeans fick samiska detaljer i grönt, blått och rött plus sydsamiska namn. Jeansen säljs sedan ett par år tillbaka i flera butiker i Sverige och ett 20-tal butiker utomlands. Och nu kommer jeansen som burits av samer och fått namn som JanÅke, Nils-Ove och Jonna. Månad för månad har Oskar och Anton fått bildbevis på hur byxorna slitits. Nils-Ove riskerar bakläxa.

- Han hade varit i Åre och sett vad våra jeans kostar och då bestämde han sig för att bara ha dem på helgerna. Poängen var ju att de skulle ha dem varje dag för att man ska kunna härleda slitningarna till händelser, säger Anton.

Jeansen har bland annat ringar av snusdosor, de har slipats av ris i kåtan och rivits upp av en motorcrosskedja. Köparna kommer att få en karta som beskriver plaggets historia.

De sju jeansen i Project Ware Out kommer att finnas i 100 par av varje och beräknas kosta runt 3 500 kronor i butik."

Men är det inte fantastiskt? Människor är beredda att betala rejält för ett par väl använda och alldeles unika jeans. Borde inte det allra mest unika vara att liksom fixa sina egna, d v s slita på sina jeans. Vad är då problemet? Har folk så många jeans hemma att de inte hinner slita några. Har de inte tålamod? Eller är det bättre att de slits i vildmarken. Av en äkta same!

En kompis till mig hade ett slags personalfest nyligen. Då lagade personalen mat tillsammans, eftersom det "är trevligt att laga mat". Var? Ja, inte hemma hos någon, utan under betydligt mer exklusiva former, på Kajsa Warg. Har även matlagning blivit något fint? Något man är beredd att betala pengar för att få vara med om? Ja, herregud.

Inga kommentarer: