...och solen sköjer ner över Spökparken här utanför. I den lekte min mamma som barn. En fascinerande tanke. Alla dessa dagar, var det livet? Ja, det är väl så det är. Idag har jag haft Roman- och novell, grundkurs. Textdiskussioner på förmiddagen, gestaltningsövningar på eftermiddagen. Därefter har jag jobbat med mina handledningstexter. Så att nu har jag bara en textbunt kvar till helgen. Plus en föreläsning i utvecklingspsykologi som ska skrivas. Imorgon kväll är det dansfest. Ser fram mot detta. Liksom mot morgondagens sovmorgon och därpå följande löprunda. Jag måste öva mig på att ta en sak i taget. Inte ödsla en massa tankar på saker och ting i förväg. Som deklarationen, till exempel. Den ska jag försöka att inte tänka på i helgen. Som räkningarna som ska läggas in för betalning. Bort! Som mamma som väntar på att jag ska ta ut henne i vårsolen. Vi får se. Hinns det så hinns det. Om inte får det bli en annan dag. Som dotterns rum som jag lovat måla om. Bort med tanken på detta tills det blir dags. Nu ska jag gå ut i solen. Titta på de blå scillafälten på Observatoriekullen. Lyssna på fåglarnas drillar. Åka hem. Ta en fördrink... Till skillnad mot Magnus Uggla tänker jag dock inte avslöja denna drinks innehåll.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar