söndag 19 april 2009


Danskväll igår igen. Kom hem svettigt utmattad vid halvtolvtiden. Inga barn hemma. Dottern sov över hos kompis. Sonen kom hem sent. Numer är jag sällan vaken när han menar att det kan vara dags att lägga sig, särskilt inte under helger.
Jag har nu läst alla texter inför morgondagen och undrar vad jag egentligen ska göra med denna lediga eftermiddag som uppenbarat sig. Det känns som om jag borde komma ut i solen. Men det behöver städas. (när torkade jag golven senast? hur länge sen är det egentligen sen jag bytte lakan i sängen?) Jag kunde skriva någon timme. Betala räkningar. Förbereda deklarationen. Rensa mitt skrivbord från onödigheter. Ja, skrivbord och skrivbord. Jag har en liten arbetsvrå, inhyst i sovrummet, och i denna lilla arbetsvrå måste allt samsas; skönlitterära alster, räkningar, textbuntar, väntande boktravar av skiftande karaktär. Under en period av mitt liv hade jag en skrivarstuga. Vilken ofantlig lyx, kan jag nu tänka. Där skrev jag min roman Rucklet. Ett arbetsrum på nedre botten och en ateljé på vinden. Däruppe hade jag staffli och oljefärger. Genom vindsfönstret såg jag ut över himmel och åkrar.
Huset var den gamla "fattigstugan" i Björke socken på Gotland. Någonstans bland alla mina papper har jag kopior på en brevväxling mellan en ung kvinna, boende i stuga i början av nittonhundratalet, och hennes käraste, som var inhyst som dräng någon mil därifrån. Inget större avstånd idag. I breven planerar de för sina möten. När och var. Idag bara att skicka ett sms. Ett meddelande på facebook. Var livet krångligare förr. Eller rent av enklare? I en artikel i DN, med rubriken Det omöjliga dygnet, som bl a handlar om det tidskrävande i att läsa och skriva böcker, läser jag att "någon har räknat ut att arbetstiden för den genomsnittlige bronsåldersmänniskan uppgick till 40 minuter om dagen!"

Ska leta fram de där pappren någon dag. Men inte idag. Jag ska ta fasta på det där att komma ut i solen - och slå två flugor i en smäll genom att ta bilen in till min gamla mor. Hon vill säkert också komma ut i solen.

Inga kommentarer: