Avanti

Tillbaka på jobbet igen. Två handledningar på eftermiddagen, varav en per telefon. Känner mig rätt glad åt dessa två manus utveckling. De har absolut förbättrats under den tid jag varit inkopplad. Båda eleverna har gjort ett jäkligt bra jobb! Det finns inget bättre än när man pekat på en brist i ett manus, gett ett förslag till förbättring - och författaren sedan har hittat sin alldeles egna lösning på problemet. Då finns där hopp. Att utveckla ett manus handlar ju inte om att författaren ska "rätta" det efter handledarens kommentarer, vilket dessvärre en och annan tycks tro.

Under lunchen idag diskuterades skrivtid, respektive brist på skrivtid, nödvändigheten i skrivande, respektive onödigheten i den samma, uttrycksbehov och icke-uttrycksbehov. Nej, man måste inte författa resten av livet för att man har skrivit x antal böcker. Det finns en frihet i den tanken, tycker jag. Jag tror mig veta att det romanprojekt som jag börjat skissa och tråckla lite här och där på kommer att ta mycket lång tid att brodera mig igenom. Ja, men då är det väl så.

Vi talade även om det faktum att säljande böcker sällan är bra skrivna, och att om man ska hjälpa folk att skriva säljande böcker får rikta in sig på att lära ut själva hantverket. Punkt slut. Inget mer. Som någon sa: märker man att någon är för bra får han eller hon spela i en annan liga, vars deltagares böcker inte alltid når ut, slår igenom och storsäljer, den liga som inte genererar deckardrottningar och spänningskungar, utan bara författare.

När jag googlar på "deckardrottningar" får jag för övrigt veta att dessa drottningar inte gillar epitetet.