Good enough?

Sitter och lyssnar på Lisa Ekdahls nya platta. Låter bra! Jag är glad att den damp ner i brevlådan idag, så att jag hinner lägga över den på spelaren och lyssna på tåget mot Duved imorgon. Perfekt. Brukar vara en lång dags färd... Jag är ledig idag. Ska packa. Handla lite matsäck. Välja lektyr. Trevliga bestyr, med andra ord.
Tillbringade gårdagskvällen på Rydbergs tillsammans med min väninna B, även hon KPT-utbildad terapeut. Vi talade ( bland annat) om det där med att ha skaffat sig en massa kunskaper om tanke- och anknytningsmönster, scheman, mentala bilder, dysfunktionalitet och allt vad det heter, att ha redskapen till förändring, men att ändå i grunden inte förmå ändra sig själv. Att man liksom gång efter annan ändå drattar dit. Ett slags förbannelse i det där vetandet. I att se sina tillkortakommanden och brister. Å andra sidan är det ju där man måste börja. Gång på gång, kanske. Det är av den anledningen som terapeuter bör se till att gå i egenterapi regelbundet.
Freud menade att terapeutens (psykoanalytikerns) yrke var ett "omöjligt" yrke i den bemärkelsen att "man i förväg kan vara säker på att uppnå ett otillfredsställande resultat". Enligt samme Fredus faller ytterligare två yrkesområden under denna kategori, nämligen politik och pedagogik. Själv skulle jag vilja lägga till ytterligare ett: författandet - vars resultat aldrig blir riktigt så bra som tänkt, där det fulländade verket alltid tycks lysa med sin frånvaro. Men - å andra sidan är det väl också själva drivkraften.
Inte konstigt kanske att livet tycks mig svårt ibland: som terapeut, lärare och författare. Kanske kan Patricia Tudor-Sandahls ord också gälla i vidare bemärkelse: " Det är alltför lätt att idealisera då man beskriver den goda terapeuten och därför vill jag /---/ påminna om Winnicuts begrepp ´good enough` som han ursprungligen använde då han ville beskriva föräldrars samspel med sina barn. /- - -/För barnet räckte det långt om de var `tillräckligt bra´.
Good enough! Ja, kanske det.