söndag 12 april 2009


Så får Leif Zern recensera Ulf Lundell. Det gillar han, tror jag. Och han tycker att det "börjar ganska hyggligt"! Är det bra eller dåligt? "En tumstock vid bedömningen av dramatik är att leta efter författaren. Ju svårare han eller hon är att finna, desto bättre pjäs. En roman tillåter i princip hur mycket subjektivitet som helst. Ett drama kräver dramatikerns förmåga att gömma sig i sina gestalter." Detta tycker han inte att Ulf Lundell lyckas med. Förmodligen strävar han inte heller efter det.
Lundell har aldrig varit särskilt kulturell och nu skriver han pjäser utan att gilla att gå på teater... Men det skulle inte förvåna mig om Leif Zern kommer att bege sig till teater Moment till premiären av "Backstage".
Själv är jag spänd på att få läsa pjäserna, när jag kommer hem...
Igår kväll började jag läsa Sigge Eklunds Det är 1988 och har precis börjat snöa, en, som det heter på baksidestexten "smärtsam och befriande fadersuppgörelse". Ögonen föll dock igen redan efter tjugo sidor, något som dock inte berodde på boken utan total utmattning efter åkning och en massa frisk fjälluft.

Inga kommentarer: