Avanti

Spännande företagstänkande enligt kollega på Skrivarakademin: 20% av verksamheten vinstgivande. 80% måste finansieras med de där 20. Man kan tänka så kring t ex förlagsbranchen, även om min gissning är att man där räknar med en betydligt större andel vinstverksamheter (böcker: typ deckardrottningar, självhjälpsböcker, kok- och trädgårdsböcker)!

Man kan även tänka sig sitt eget företag (firman) så (fast omvänt, liksom): 20% författande, 80% brödföda. De 80 ska finansiera de där 20...

Nu undrar jag, kan man även tänka sitt liv så: 20% verkligt liv (autenticitet), 80% knalla på (slentrian, yta, gnäll)?

Den där boken jag läser nu, Sigge Eklunds Det är 1988 och har precis börjat snöa, den om "fadersuppgörelsen" handlar om hur författaren via en kasse kasettband får kontakt med sin barndom. Han inser att han någonstans på vägen förlorat just sin autenticitet - det där verkliga, fullödiga levandet - och hur han via dessa kasettband, med ljudupptagningar från barndomen, återupplever sina egna upplevelser av livet i all dess storhet. Äventyret. Känslorna. Det skrämmande. Det underbara. Det sorgliga. Dofterna. Stjärnhimlen. Går det att återerövra. Eller: paradise lost - forever?

En vanlig anledning till att folk söker sig till terapi, för övrigt: en känsla av inre tomhet och meningslöshet, som ett resultat av brist på sådan äkthet. En önskan om att återerövra det förlorade. Själva barndomen går förstås inte att få tillbaka - trots uttrycket om att "det aldrig är försent att få en lycklig barndom", men kanske det att stå förundrad inför världen. Jag kommer att tänka på en alldeles särskild morgon, som egentligen på alla sätt och vis var en alldeles vanlig morgon, efter en lång tid av svårmod och starka känslor av icke-liv. Jag klev ut genom dörren - det var på våren, luften ljum och fylld av häggdoft och fågelsång. Och jag fylldes av en mycket stark lyckokänslan, helt oförberett. Ett rus som kom inifrån - av ingen särskild anledning. En upplevelse av att jag var levande. En stark känsla av närvaro. Allt förstärkt av de föregående månadernas känslotorka, kanske.

Autenticitet är nu inte liktydigt med lycka. Autencitet handlar om att leva, att vara närvarande, i samklang med sig själv, eller med sitt true self, som Winnicott sa...