torsdag 2 april 2009

"Tänk dig om du skulle leva med en spion... hur coolt är det?", säger Ulf Lundell apropå konflikten mellan familjeliv och författarskap. För er som missade Babel på svt igår, kolla på webben - där finns även den oklippta intervjun! Ulf Lundell talar om sociala fiaskon, skrivmaskiner och förhållandet till döden. Dessutom väljer han att spela - av alla tänkbara låtar - min egen favoritlåt Human. Lite fånigt förstås, men på något sätt gör det mig glad.
Jag lägger genast in en förhandsbeställning på hans nyskrivna pjäser också. Är jag på väg att bli en förhandsbeställare tro?
Igår kväll åt jag middag tillsammans med en gammal vän, som det heter. Vi var på persiskt restaurant och åt kungligt gott. Hon fyller 60 i sommar, och är alltså jämngammal med Lundell. Vi träffades, hon och jag, i Rucklet på Högbergsgatan, där hon bodde i ett av gårdshusen då jag flyttade in. Senare blev vi grannar, vägg i vägg med varandra. Vi pratade allvar och festade och hyrde sjöbod på Gotland och åt en väldig massa kokta rödbetor ihop. Rödbetor, det var även en av ingredienserna i den persiska (?) maten. Att börja närma sig 60 fanns inte på kartan. I den mån jag tänkte på 60-åringar så var det som på ett slags halvdöda individer utan känslor. Med ena benet i graven. Jag hade ännu inte insett min egen dödlighet. Ulf Lundell hävdar i den där intervjun att man tänker mindre på döden vid 60 än vid 50, och att tanken på den inte längre är så farlig.
Vart tar livets alla dagar vägen? Alla planer man gjort upp. Alla drömmar man tänkt sig att förverkliga. Och - inte minst - allt det där andra som liksom händer istället, allt det man aldrig räknade med, aldrig drömde om, eftersom det ju inte går att föreställa sig sådant man inte vet något om. Kort sagt. Livet.

"Livet kommer alltid att förbli olevt," säger Ulf Lundell i intervjun. Ja, i någon bemärkelse är det väl så.

Nästa person som intervjuades i Babel var den mer och mer upprört viftande Jonas Gardell. Men vad är det frågan om? Han tycks på allvar tro att han har kommit på något alldeles nytt om såväl Jesus som historisk person som om kristen tro och dess bekännelse ur teologiskt perspektiv. My God!

2 kommentarer:

Susanne W sa...

tyckte om intervjun med lundell. tycker om "babel" i allmänhet. men lundell: många existentiella reflektioner. att han berättade om sina listor på vad man vill göra i livet. vad som är viktigt. att kunna kombinera skrivande, skapande, med familj. och ja, det här med att livet på något sätt förblir olevt. att man inte hinner med allt, och våga acceptera det. tankarna om döden. jag är ju lite annorlunda - 24år och tycker att jag har tänkt väldigt mycket på döden och min dödlighet redan, så jag kan nicka när lundell 60år säger att han har kommit ett steg längre och ser på döden på ett nytt sätt nu... tant susanne, vilket i sig är lite skrämmande...

men, intressant intervju!

och kul att du har förhandsbeställt lisa ekdahls skiva. jag också! den ska komma på onsdag, den 8:e. hoppas att jag hinner få den före gotland.

Avanti sa...

Du är nog en ovanligt existentiellt reflekterande 24-åring, tänker jag mig... när du blir 60 kommer du att vara VIS!