Avanti

Min koncentrationsförmåga är inte vad den borde vara... Jag hade idag en undervisningsfri dag, vilket jag verkligen behövde: jag ligger ohjälpligt efter med läsningen av alla textbuntar. Det började bra. Jag gick upp tidigt och ner i tvättstugan som tänkt, jag sprang en runda i den drypande, porlande, droppande skogen, visserligen en timme senare än planerat men ändå... men sen tog det stopp. Trögheten smög sig på. Och tiden gick. Jag svarade på några mail. Talade i telefonen. Vad ska vi äta efter begravningen? Var? Hur många handblommor ska beställas? Jag satte upp några av mammas tavlor; tavlor från det gamla barndomshemmet. En reproduktion av x:et. Stuvsta-motiv. Hängde tvätt. Hämtade tvätt. Tänkte: texterna, texterna. Vårsol på balkongen. Snöfritt.
Först efter lunch kom jag igång och har nu i a f betat av ett antal texter, en del riktigt bra! Dessutom har jag hjälpt sonen att plugga på för prov i psykologi. Underbart när det handlar om sånt jag kan lite om: svenska och psykologi - filosofi, fast det står dessvärre inte på hans schema. Det är värre när det handlar om den där matematiken! Som orsakar kaos i min arma hjärna.

Imorgon har jag handledning på förmiddagen. Ser fram emot det. Det är något av det bästa jag vet. Saker och ting som spökat och krånglat i tankevärlden klarnar. Aha! Ja, just det! Absolut!
Jag har för övrigt anmält mig till en kurs i schematerapi i april. DET ser jag verkligen fram mot. Fem dagar bara för mig själv och mitt eget! Och snart är det påsk. Från död till liv! Mysteriets tid. Och nu lyssnar jag på Kents "Kärleken väntar".
"Brinn hjärta, brinn..."