Avanti

Idag är våren verkligen här, med full kraft. På förmiddagen, när jag sprang min vanliga runda, var skogen förvandlad! Blåsippor hade skjutit upp ur fjolårslöven, hasseln hängde i klasar, fåglarna drillade som tokiga, vattnet porlade och rann. Rena trolleriet! Och hur lätt var det inte att springa utan dessa extralager av kläder!

Varje gång jag ser blåsippor så längtar jag till den där ön i Östersjön och det fantastiska blåsippsmattorna där. Första gången jag upplevde dem visste jag knappt inte hur jag skulle hantera det: detta överflöd, detta slöseri!

”Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. `Karriär´ - ovidkommande! `Makt´ och `publicitet!´ - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.” (Blåsipporna, Tomas Tranströmer)