Avanti

Jag börjar komma in i en lugn lunk nu, efter en hel vecka av mycket få åtaganden. Tröttheten börjar så smått vika undan, kreativiteten har vaknat till liv efter frusenheten... Jag får vaga minnen av hur livet faktiskt har tett sig - och kan te sig.
Efter att ha varit med sonen på vårdcentralen på morgonen gav jag mig ut och sprang, men den lite kortare rundan idag. Man får passa sig så att det inte slår över i fanatism. Gemensam lunch med sonen - som även han har lugnare dagar, vilket är honom väl förunnat! - satte jag vid skrivbordet. Tom, som ett nötskal utan nöt, och i samma brist på tyngd. Bestämde mig dock hårdnackat för att för en gångs skull själv följa det jag brukar uppmana min adapter att göra: sitt kvar, ge er inte, det här är ett arbetspass, även om inte ett endaste värdefullt ord hamnar på skärmen, ge er helt enkelt fan på... osv. Och tänk, ett par timmar senare har jag faktiskt skrivit vidare på den tråd jag inte kunde hitta. Och tråden löper inåt. In i mig själv, men tar ändå form i en annan gestalt än den som är jag...
Imorgon ska vi fira min far, som fyller 89 år nästa vecka! Vi, det är jag och mina syskon med familjer det. Och snart ska här tillagas tacos!