Avanti

En god dag. Lunch i Söderhallarna med terapeutkollega från CEAN. Libanesiskt. Under eftermiddagen klienter. Nu: proppmätt av karibisk kycklingsoppa med majs, baguette med korv, ost, sallad, och som krona på verket en rabarberpaj med en hög iskall vaniljsås... Inga texter som måste läsas. Inte mycket som måstes över huvudtaget. Solen gassar genom, visserligen väldigt skitiga, fönster. (Måste kanske tvätta fönster.)
Jag har två trisslotter och en tianlott liggande i ett kuvert. Oöppnade. Det var en kassörska på Hemköp som lyckades få mig att köpa dessa sist jag handlade där. Jag köper mycket sällan lotter, men nu slog jag till. Det var ett erbjudande - man fick tianlotten på köpet. Jag har ett märkligt förhållande till skraplotter. Ofta låter jag dem ligga där, oskrapade, någonstans. Som om jag väntar på det rätta tillfälla. Liksom Magnus Uggla (vars blogg jag sporadiskt följer) gillar jag inte fenomenet. Det tar tid. Man måste leta fram något att skrapa med. Man måste skrapa. Och det skräpar ner. Det är en liten procedur och jag antar att det är just det som många gillar. En del skrapar till och med tillsammans. Jag vill bara få det överstökat. Och när jag väl har satt igång går det fort som fan. Men som sagt: ändå tycks jag vänta på det rätta tillfället. Som om jag inbillade mig att siffrorna där under ytan kunde ändras, bytas ut.
Nu ska jag väldigt snart kasta mig över uppgiften... Vem vet, kanske är jag i själva verket en förmögen kvinna.