stöveltramp

I natt vaknade jag av ljudet av stöveltramp, sjungande slagrop och taktfasta, högljudande "heil". I förorten. Mitt i natten. Tänkte att det jag hörde måtte ha färgats av någon ond dröm, kanske föranlett av det program jag såg på tv häromdagen, till minne av förintelsen - i programmet, Räddad av fienden, fick man följa en av de överlevande på resa tillbaka till resterna av förintelselägren - men nej: det jag hörde kom allt närmare. Förmådde inte ta mig ur sängen, ville kanske inte se... Låg vaken en lång stund och lyssnade, det hela kulminerade och avlägsnade sig sedan, vek av uppåt fotbollsplanen, vad jag kunde avgöra. En iskall kyla inom mig. Var detta avsikten? Att sprida fasa, mitt i natten, då risken för motattacker torde vara minimal? Eller var det "bara" ett gäng överförfriskade, vilsna tonåringar i behov av uppmärksamhet? Jag vet inte. Men känslan dröjer kvar som en kall vind i mitt hjärta.