Avanti

Lördagseftermiddag, sista dagen i januari. Gråmulet. Men solen tränger ibland igenom. Ett par minus. Har varit med sonen i Globen, för klippning. Blev även ett donkenbesök.
I DN debatterar Daniel Sjödin och Jerker Virdborg den "unga romanen". Intresseföreningen noterar... "Jag vill ha romaner som bejakar förtrollningen, du förespråkar dem som trasar sönder den", säger författaren Jerker Virdborg. För mig finns en och framför allt en väsentlig beståndsdel i romanens kropp och den heter närvaro. Kanske menar vi samma sak.
Mitt eget skrivande skvalpar kring men får ingen riktning. I stiltje? Nej, likt en oskicklig seglare som inte förmår fånga upp den lilla styrvind som ändå finns där släpper jag rodret och ägnar mig istället åt fiske på oagnad krok. Inte särskilt förvånande att fångsten lyser med sin frånvaro.
Minns när jag var på seglarläger på Stora Kornö i Bohuslän för många, många, långa år sedan. "Det finns alltid vind", tjatade vår lärare på sin sjungande bohusländska. "Tro inget annat!"
En av de sista dagarna anordnades en regatta. Då var det ingalunda stiltje, utan blåste kuling - en rätt hård vind för våra bohus-ekor! Jag och min kompis Madeleine var de enda av tjejerna som vågade oss på det hela. Det gick inget vidare. Vi kryssade i den hårda vinden, men avdriften var hela tiden för stor och snart låg vi ohjälpligt efter. Efter en stund dök ett par gubbar upp i eka försedd med snurra. De hade noterat vårt läge och ville nu hjälpa oss att ta hem segern. Det tycktes oss som en omöjlig sak, men okej, kör i vind och sagt och gjort: gubbarna la sig intill och gav order: "Längre upp i vinden. Vänta med slaget. Full styrfart. Nu!" Ingen mer avdrift. Slagen satt perfekt, precis då läget var det ultimata. Sakta men säkert tog vi hem och gick om en efter en av de andra bohus-ekorna. Tillslut låg vi i täten med bara ett par slag kvar till mållinjen. Gubbarna lämnade oss. Vi hade full fart in mot land, redo för nästa slag, men inte än, vänta, vänta... Hur gick det till? Vet inte riktigt. Men i full fart sköt ekan upp på de släta klipporna och där satt vi. Snacka om snopet.
Det gäller att förstå sig på det där med vindar, slag och avdrift för att kunna segla på egen hand...