Avanti

Tillbaka från kryssningen till Tallin. Alltsammans högt över förväntan: god mat i stora mängder, musik, bra hotell, fantastisk utsikt, härligt spa, promenader i Tallinn, restaurangbesök, mera spa och fler restauranger, trådbussen till presidentpalatset, snöstorm, vårsol, umgänge och goda bakelser. Staden Tallinn påminner mig om Visby, men ändå så annorlunda. Ett större allvar. En gråton. En stad jag gärna återvänder till.
Och vilken vila! Vatten i alla dess former. Och värme. I ångbastun, den 95-gradiga finska bastun, i den turkiska, i bubbelpoolen, i dimsjoken över utomhusbasängen, i hudens salta svett. Allt utan brådska.
Men kanske störst av allt: Den mäktiga färden över mörka isvatten. Genom det lilla fönstret i vår hytt glömde jag nästan bort att vi befann oss på ett slags flytande hotellkomplex: utanför de hoppressade isflaken i rännan och bortom den obruten is, öppet vatten, svart, sedan mer is. Motorernas arbetande. Ljudet av isen mot skrovet. Ett mycket kraftigt strålkastarsken som sveper över isen och sedan, som från ingenstans, det upplysta skeppet, möte mycket nära i rännan, sveper som ett slags sagoskepp och sedan: mörker igen. Mycket stark närvaro!