kvinnodag?

Ja, det är nog bra med en sån, men borde inte alla dagar vara kvinno- (och mans-)dagar. Människodagar. Jag tänker på den gamla "Röda fjädern-boken" - och jag förstår att inte många vet vad jag syftar på, eftersom det var HUR LÄNGE SEN SOM HELST som man tittade på Hylands Hörna och Röda fjädern-insamlingar, och ja, till och med beställde denna (lysande!) bok, med dagsverser för varje bokstav.
"Vänlig vecka fort förgår, bättre vore vänligt år."
Och nu när jag formulerat denna dyker det förstås upp en hel radda andra, som:
"Nyckelbarnet sa till pappan, far, jag såg din fru i trappan." (Ja, det var då det, på 60-talet) Eller den fantastiska: "Älgen ensam satt och log, i en sönderskjuten skog." (Och det var före Hälge, det) Och: "Fans är popidolens svans, fanns ej fansen han ej fanns."
Idag skiner i alla fall solen på alla tjejer, killar, kvinnor, män, tanter, farbröder, gummor och gubbar, i alla fall här i Stockholm.
"Åh, åh, åh, tjejer, åh, åh, åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras..."... och idag kommer Åsa Mobergs självbiografiska roman "Kärleken i Julia Anderssons liv" ut, efter att ha legat i byrålådan i nära nog fyrtio år.
Känns dock spännande, som ett tidsdokument. Jag kan nog inte avhålla mig från att beställa. Och som det kan vara inspireras jag i min tur, av själva recensionen: