lista,

ja, ännu en... och denna lista tog form i mitt huvud under dagens löparrunda (Söderbysjön runt också idag, men motsatt håll. för variationens skull...) då jag närmade mig, en kvinna som promenerade på Hellasgårdens 5-kilometer. Hon hade något oformligt grönt på ena axeln, kanske en vågad designkappa, tänkte jag, säkert av det mer exklusiva slaget. Men när jag efter en liten stund var ifatt henne såg jag till min förvåning att det var en livs levande grön papegoja som satt där, för säkerhets skull, bunden med en lika illgrön lina till sin ägarinna.
Därifrån till mina djur:
Katten Kvirre, en katt som bara kom och efter stort tjat från min sida fick stanna kvar hos oss i villan i Huddinge. Han var med om många strapatser. En dag kom han hem med avhuggen svans - den ena delen hängde bara kvar i en liten slamsa och fick avlägsnas och kvarvarande stump bandageras. En annan tappade han pälsen - ja, verkligen: hela pälsen, och var under ett antal månader en skyddslös nakenkatt. Det måste ha varit en prövning för alla i familjen, eftersom hans rumsrenhet under denna period var som bortblåst. Åter en annan kom han hemhoppande på tre ben. Den ena tassen var rejält skadad och sköttes omsorgsfullt av mig under minst ett år innan den tillslut läkte. En gång vägrade han att komma fram när vi skulle åka hem efter en helgvistelse i vårt sommarhus vid sjön Tisnaren. Jag grät floder hela vägen till Stockholm. Hoppades på att han skulle vara tillbaka nästkommande helg, men inte. Men den fjärde helgen dök han plötsligt upp, jamande utanför fönstret, illa tilltufsad och mycket hungrig. Så småningom blev han sjuk. Då hade många år går och jag hade hunnit flytta hemifrån. Det blev min uppgift att ta honom till Bagarmossens djursjukhus för avlivning.
Taxen Pim. Hon kom till oss lite slumpartat kort efter att Kvirre kommit. Vänner till mina föräldrar hade skaffat henne, men upptäckt att de var allergiska. Pim och Kvirre blev goda vänner och delade mellan varven korg. Med åren blev hon gammal och trött. Dödsstöten kom en natt då någon glömt en chokladask framme, vilken hon glatt satte i sig till sista pralin.
Undulaten Nils - men jag är rätt säker på att en Nils dog och en ny införskaffades utan min kännedom under en sommar när en granne tog hand om honom. Nummer två trillade en natt av pinn, och jag insåg verkligheten bakom uttrycket: jag fann honom på burgolvet, stel och stendöd.
Katten Lukas som bodde hos mig på Ringvägen. En halvgalen, mycket vacker katt, som anföll ett flertal av mina gäster. Han vägrade flytta med mig till Högbergsgatan och lät sig helt enkelt inte infångas. Jag återvände många gånger och lockade på honom, utan resultat. Öde ovisst.
Bullterriern Gideon. En stor kärlek. Högt älskad, fortfarande saknad.
Den blågula aran Emma. Hon kom till mig som liten unge och blev helt tam. Hon sov gärna bredvid mig på huvudkudden, nedsjunken på "mage" och älskade att rulla över på "rygg" med "tassarna" rakt upp och bli kliad på magen. Hon blev dock helt olycklig och själssjuk när jag fick mitt första barn och jag tvingades göra mig av med henne. (Emma, Gideon och Nils kamperade ihop under ett antal år, goda följeslagare, riktiga familjemedlemmar!)
En hel radda med katter under de år jag bodde på landet, de flesta överkörda.
En massa fiskar.
Hunden Micki, en ostyrig blandrashund (healer/cocker spaniel)med världens varmaste bruna ögon, som av olika skäl fick byta ägare då vi flyttade från Gotland. Då hade han ätit upp ett antal säkerhetsbälten i min bil, samt ett par byxben på en middagsgäst - och givit oss oändligt med kärlek.
Jag har också delat bostad med en orm, men denne tingest utvecklade jag inte någon närmare relation till.

Jag inser att jag skulle kunna skriva många historier om var och en av dessa mina djur, fiskarna kanske undantagna... men att detta kanske inte är det rätta forumet för något sådant.