Det där med att skriva listor är något som med åren fallit bort. Eller rättare sagt, ändrat karaktär. Nu skriver jag inköpslistor, samt listor över diverse förpliktigande göromål. Listor vars innehåll bockas av/strykes och fylls på i en jämn ström. Då och då uppstår dagar utan listor, likt mjukt blommande sommarängar - men, inte alltför ofta.
Förr i världen skrev jag ett slags erfarenhets-/upplevelselistor. De var ett slags hjälp att se de samlade erfarenheterna, ett utforskande av frågan: vem är jag?
För en tid sedan skrev jag (här i bloggen) en lista över de ställen jag bott på. Här kommer en över vad jag yrkesmässigt ägnat mig åt, i den utsträckning jag nu minns det:
Vistaskolan, Huddinge år 1-6
Källbrinksskolan, Huddinge, år 7-9
Huddingegymnasiet 1970-73
Melins bar, Huddinge
Renhållningen, Huddinge (latrintömningen!)
Konsumbageriet, Högbergsgatan
Delicato
Praktik på lekskolan, ja vad den nu hette
Nybodahöjdens äldreboende
Pedagogik, Sthlms universitet
Bildkurs, S:T Eriks folkhögskola
Sociologi Sthlms universitet
Etnologi, - " - (I det fina lilla huset på Djurgården)
Filmvetenskap, Sthlms universitet
Postsorteringen, Posten, Stockholm
Beckomberga sjukhus (sa upp mig tredje anställningsdagen)
Långbro sjukhus
Rålambshov sjukhus (där jag sa upp mig den första anställningsdagen)
Nybohovs särskola
"Små försök", Barnens Ö - under en rad somrar!
Nybodahemmet
Katarina Västra skola, omsorgslärare
Södra Latin, klasslärare (hushållslinjen!)
Skapande svenska, Uppsala universitet
Kulturcirkeln, bokhandelsbiträde
Litteraturvetenskap, Stockholms universitet
Korrekturläsare, DN
Korrekturläsare SvD
Reimersholmes gruppbostad
Nacka elevhem
Gotlands Allehanda, Visby
Hajdes, gruppboende, Fröjel
Manusutbildning, högskolan Visby
Humanus, Visby (komvux, svenska A+B)
Östersjöns författar- och översättarcentrum, Visby
Fisksätra gruppboende
Skrivarakademin, Sthlm
Contar utbildning (till samtalsterapeut)
Plus: ett väldigt stort antal skrivarkurser alltsedan 1983 och framåt... Och eget skrivande då (som vanligt hamnar det sist, längst ner) En kortroman, fyra romaner, en novellsamling, x antal opublicerade titlar. So far..
Hm... var det allt?
När jag skriver ner detta sker det igen: hur jag förflyttas till alla dessa platser, känner dofter, ser människor. Hur något setts i rörelse. Historier vaknar, pockar...
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Oj vilket CV!!
Där ligger man i lä....
Först tänkte jag att jag varit på Bogen i "hela mitt liv", men vid närmare eftertanke kom jag på att jag har ett förflutet som bl a barnflicka,diskplockare,
"sömmerskeassistent" (!!),bokaffärsbiträde,arbetat som personlig assistent,jobbat på fritidshem,sk 6-årsverksamhet och på sommar-kollo....och med tanke på att det mesta varit under "Gotlands kommuns vingar" så lär jag få en guldklocka vid pensioneringen....för lång och trogen tjänst....(artikel om detta i dagens GA!)
Något att se framemot! eller??!
Tack, Marianne, för att du tog mig med på din yrkesbana. Jag förde också listor på böcker jag läst, vad jag tyckt om desamma och sedan gav jag upp att hålla koll på dom. Livet tog över och för en tid sedan listade jag åter upp dörrar jag bott bakom och arbeten jag lagt min själ i. Och du beskriver det så bra. För en stund är man tillbaka i varje portuppgång. Minns hur grannen släppte in mig på sjätte våningen och lät mig klättra mellan hennes och min balkong när jag glömt nyckeln hos någon man- som var nummer 14 eller så på den listan. För att gå in genom balkongdörren i den bostaden som var nummer åtta på den andra listan. För att skynda till arbetet som var nummer 19.
Det är ett evigt katalogiserande för att se mönster i labyrinten. Övertygad om att vi skulle må ännu bättre om vi skrev ett kapitel om varje nummer. Har faktiskt övervägt det vid ett par tillfällen. Dom stunderna tänker jag dock inte lista upp. Men annars är det ett evigt försök att få grepp om det här. Våra liv. Visst är det värt tiden vi ändå lägger. För en stund känns det ändå lite begripligt. Livet i allmänhet och mitt egen tolkning av det i synnerhet.
Och jag är så tacksam att du beskriver hur din karriärstege rubriceras. På ett par minuter hinner jag landa i den här stunden. Just nu. Där vi båda blickar bakåt. För när du minns, så minns jag också. Och när jag ser hur din labyrint sett ut- hjälper det också mig att se. Ännu en lista. Ännu ett liv.
Det känns viktigt igen. Att stanna upp och lista upp de stora linjerna. Då känner jag av de små, de små ögonblicken. Som tillsammans bygger mitt pussel. Hoppet om att till slut komma till ro. Förlika sig med varats oändliga lätthet pararellt med att den här stunden i sig bildar en helt ny lista som jag först på ålderdomshemmet kan skönja konturerna av. Om ens då.
Därför är jag så tacksam för att du påminner mig, Marianne. Om vikten av att stanna upp och reflektera. Om än bara i punktform.
Gunilla: ibland kan jag vara väldigt avundsjuk på dem som har en sådan "lång och trogen tjänst", med allt vad jag tänker att det innebär av trygghet, gemenskap etc. Men - det finns ju för- och nackdelar med allt. Någon guldklocka får jag t ex inte...
Tina: tack för ditt långa, fina inlägg - där du inspirerar och tar mig med!
Instämmer! Vilken resa. Gjorde naturligtvis genast en egen lista, som inte alls blev lika inspirerande. Liksom lite smal och tunn. Lite rädd och feg? Försiktig? Jag försökte mest bara (förgäves)bli bra i matte. Varför? Utan att egentligen anstränga mig. Det skulle lösa sig ändå, påstod min mamma (som själv alltid var bäst i matte), medan jag hängde över läxböckerna (eller borde ha gjort) och mamma satt och undrade vad som gjort att hon hamnat där hon hamnat....? Öde? "Det vore FÖR konstigt om det inte fanns nån mening, med allt!" Utan att jag egentligen fattade nånting. Då. Nu är jag ändå fascinerad av 'pusslet'. Och - era inlägg! Och - klättring mellan balkonger!
Och tänder minneskaskader av hur jag legat med knivar under huvudkudden. Och hört min granne stårgråta hämningslöst(genom väggen) utan att nånsin veta vem hon var (annan uppgång). Och...
Och den där sista raden i bloggen, var kommer den ifrån, så härligt episk, har ju hört den och det är inte Tjechov, inte ens rysk? Utan kanske...fransk? Who cares. Spännande.
På nätet hittar jag följande uppgift om författaren till slutraden: "Stig Johansson föddes den 6 september 1936 - svensk aforistiker, publicerad i bl.a. Sydsvenska Dagbladet och Kvällsposten."
... Men fan vet om man ska tro på det, med tanke på att jag häromdagen fann uppgiften att LeMarc författat dikten Önskan (Erik Lindorm)
Skicka en kommentar