fullt upp...

Att ha "fullt upp". I vårt samhälle är väl det ungefär så bra det kan tänkas bli: "Hur är det?" "Jo, tack. Fullt upp."
Den här veckan har jag fullt upp. Pressat program. Från tidig morgon till sen kväll. Jag tycker absolut inte att det läget är det bästa tänkbara. Jag lunkar hellre än rusar. Äter frukost i lugn och ro. Och inte klockan sex. Ja, ja. Tanken var inte att klaga. Faktum är ju att det som gjort veckan så fullspäckad är mitt eget beslut. Inget jag varit nödd och tvungen till. Tvärtom. Nämligen två heldagar med Jeffrey E. Young, rektor för the Cognitive Therapy Centers of Ney York and Connecticut, liksom även för Institutet för schematerapi i New York. Fullspäckad med erfarenheter och kunskaper som han frikostigt delat med sig av. Ämnet: schematerapi för par. Jag önskar att alla par (inklusive det par som jag själv är en del av) fick tillfälle att gå schemafokuserad parterapi - att på djupet begripa de egna, och partnerns djupaste emotionella behov, och få redskap och övning i hur man kan tillgodose dem. Läkande och växande.
Idag har jag haft textsamtal med Skrivarlinjen, år 1, på förmiddagen. Därefter lunch på café Hurtig, ett av mina favoritställen. Eftermiddagen har jag varit på mottagningen.
Torsdag och fredag kommer att bestå av textsamtal med Skrivarlinjens 2:or, dans, arbete på mottagningen samt möten med två olika grupper i Terapeutiskt skrivande. Varierat och spännande. Freud lär ha sagt att de två viktigaste sakerna för oss människor är andra människor (relationer) och arbete (något viktigt att uträtta).