Kvinnohistoria...

Jag såg på filmen "Den nya människan" igår kväll. Jag hade inga större förväntningar, men blev positivt överraskad och mer berörd än jag väntat mig. Den handlar om tvångssterilisering av unga kvinnor... det ligger närmare i tiden än vad man har lust att föreställa sig. Det öde filmen speglar är en ung flickas, i slutet av fyrtiotalet/början av femtiotalet och är en effekt av den politik som ville sätta stopp för det faktum "att de sämst rustade stod för den större delen av barnafödandet" i Sverige. Fenomenet hade börjat uppmärksammas och kritiseras, men fortgick. Flickor från mindre bemedlade familjer, sådana som "inte förväntades kunna ta hand om sig själva" omhändertogs. Villkoret för att släppas ut var sterilisering. Filmens huvudkaraktär, vilken bygger på ett fall ur den så kallade verkligheten, vägrar att finna sig, hon är orädd, vägrar att ge upp, blir kär, blir med barn och skickas så småningom till Sinnessjukhuset. Där tillbringar hon 27 år, innan hon "rehalibiteras" i samhället, efter sjukvårdsreformen 1979. Och hon var långtifrån ensam. Ett skakande dokument, för att uttrycka mig schablonmässigt.
Idag fortfarande sommar. Jag steg upp i ottan ändå och har sprungit, städat, tvättat och läst texter för brinnande livet. Nu återstår städning på dotterns skola - en mindre lustig konsekvens av att ha sina barn på denna friskola...