tisdag 22 september 2009


Håkan Nessers New York- roman, "Maskarna på Carmine Street", var fantastisk - ända fram till upplösningen då H N tycktes återfalla i gammal hederlig kriminalromanupplösning. Gott hantverk - som alltid i hans fall - men den fram tills dess austerinspirerade, smått magiska, berättelsen tappade luft och djup. Lite som en fågel som trillar ner från himlen, eller en fisk som spolas upp på land. Synd, på en i övrigt så lysande berättelse. Får en känsla av att han lite gav upp. Nu får Oates vila ännu en stund medan jag läser just Paul Austers nya, "Mannen i mörkret", en besynnerlig historia om en åldrande, efter en olycka skadad, man, som för sin överlevnads skull bygger en fantasihistoria - ett slags alternativliv. Och vad är väl skrivandet om inte byggandet av ett sånt alternativliv. Liksom barnets lek! En av mina kolleger säger att han skriver för att han fortfarande tycker om att leka.
Apropå besynnerliga historier vill jag tipsa om en av de märkligaste och intressantaste böckerna jag vet: "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten", av Mark Haddon. Den är klassificerad som ungdomsbok, något man får överse med.

Inga kommentarer: