att springa

Att springa i skogen en solig morgon i slutet av september: färgskalan går från grönt, via gult till rött, aspstammarna skimrar grått, luften är klar och full av dofter. Ett meditativt lugn tar kroppen i besittning. Andningen går av sig själv. En lätthet. Jag tycker att jag svävar ett par millimeter ovan marken.
Nu ska jag besöka min gamla mamma. Hörde av min syster att personalen till slut givit med sig vad gäller blöjor och det torra konstaterandet att "alla har det" (rättvisetänkande?). NU har mamma trosor - utan blöjor - och gladare än på länge. Ett stycke liv återerövrat!
Gårdagens film hänger kvar inom mig, det hur möten, till synes slumpartade, kan komma att påverka oss för resten av livet.
I DN roar sig idag Maria Schottenius med att dra upp likheter mellan Anna Anka och Lars Norén. Så dåligt, så man inte vill tro att det är sant! "Båda gillar att shoppa", och "båda förtalar sina anställda", drar hon till med, liksom att "båda har en konventionell kvinnosyn". Vad ska man säga: läs Noréns dagböcker - eller välj att inte läsa dom, Schottenius försök att göra sig lustig är LÅGVATTEN. Ebb. Totaltorka!