Att se... och så Anna Anka

Har ni lagt märke till fenomenet Anna Anka. Kalle Anka och Arne Anka kände vi redan, men nu kommer hon med stormsteg, de okända släktingen. B-kusinen, som man säger på Gotland. En syssling? Eller rent av en brylling? En hybrid! Vem är det, tänker jag. En ny seriefigur? Utan tvekan skulle hon göra sig bra som sådan. Kanske skulle till och med en sån seriemotståndare som jag falla pladask för hennes dråplighet. Igår skrek löpet ut den lockande rubriken: "Anna Ankas mörka hemlighet". Det är något mytiskt över rubriken. Som en lockande äventyrsfilm, eller del 4 i den fantastiska äventyrsberättelsen om fru Anka. Nej, det går inte. Namnet tar udden av det hela. Man kan inte låta sin äventyrshjältinna heta Anna Anka! Det komiska anslaget blir för grovt... hon får hålla sig där, i seriegenren. Jag ser albumen framför mig:
Anna Anka
Anna Anka och flykten till Amerika
Anna Anka och kärleken
Anna Anka flyttar in
Anna Anka i Hollywood
Anna Ankas mörka hemlighet

Jag har just kommit tillbaka från operationsbordet. Nåja, det låter mer drastiskt än vad det är. En liten prick som skulle bort. Doktorn menade att jag inte "borde vara alltför oroad". Förmodligen ingenting farligt. Men denna lilla operation betyder tränings- och dansstopp i minst en vecka. Denna lilla operation får mig att inse hur lyckligt lottad jag är som får springa, dansa, duscha, bada hetbad med en massa skum i - och hur låg jag kan bli över restriktioner som med för sådana begränsningar. Allt är sannerligen relativt. Jag minns när jag i min ungdom ordinerats sängläge under en längre tid, sex eller åtta veckor, vill jag minnas, p g a äggledarinflammation. Och jag minns det våldsamma lyckorus jag erfor när jag för första gången fick ge mig ut på promenad - ja, det kändes verkligen som första gången! Och tänk om man alltid kunde gå omkring med en sån där nyfödd blick. Med sinnena vidöppna för det fantastiska under vi vandrar omkring i: livet.