Avanti

Jag har inte riktigt hunnit med denna blogg de senaste dagarna. Det har, som man säger, gått i ett.
I lördags hade vi födelsedagsfika. Jag hämtade min gamla mamma i bilen - UTAN vare sig rullstol eller rullator. Min syster hade införskaffat två (små!) anslagstavlor på IKEA och hängt upp dom med fisklina från taklisten. Mamma var nöjd. Nu återstår det där med blöjorna. Jag har fått ytterligare belägg för nedgörandet av det idiotiska påståendet "här har alla blöjor", vilket yttrats av en i personalgruppen på boendet. (Det finns faktiskt en hel del paralleller till vad som utspelade sig på anstalten i filmen "Den nya människan". ) Nu hämtade jag mamma vid halv två och lämnade henne igen vid halv sex. Fyra timmar. Inga problem. Hon gick på toa när hon kom tillbaka hem. (En bravad som jag nog inte skulle ha fixat - och säkert inte alla i personalgruppen på boendet heller!)
Min pappa med fru anlände med färdtjänst. Varken pappa eller mamma orkade upp för trappan för att beskåda övervåningen och utsikten från den fina altanen. Men dom åt mackor och tårta och fick träffa varandra ännu en gång.
I söndags tittade jag på filmatiseringen av "gotlandsdeckaren" Kommisarien och havet. Att boken ifråga inte är något litterärt mästerverk visste jag - men måste det för den skull bli en lika usel film? Ja, kanske det. Och måste deckare bli dåliga bara för att dom skrivs med en tydlig lokalanknytning. Naturligtvis inte. Ett strålande exempel är ju Johan Theorins kriminalromaner i ölandsmiljö. Så saluförs dom inte heller som "ölandsdeckare"! Det är någonting med det där konceptet.
Igår började dansen igen. Tre timmar, varav den sista hälften danser från Turkiet och Makedonien. Roligt att det är igång igen. Jag har saknat det. Och nu på morgonen har jag sprungit. Lågt stående sol som inte riktigt trängde ner i skogen. Luften kylig mot mina bara armar. Snart dags för en varmare mundering, misstänker jag.