Kursstarter...och meriter

Inledningen av hösten kantas av kursstarter. Igår var det dags för Att skriva terapeutiskt, fördjupning - en ren fortsättningskurs med gruppen som gick basnivån förra terminen. Mycket roligt att träffa alla igen! I de terapeutiska grupperna finns alltid ett sådant allvar: ytan är inte det intressanta. Jag tycker mycket om arbetet i dessa grupper.
Därefter följde lärardag för Skrivarakademins lärare. Vi talade om det där att hantera ett självbiografiskt stoff. Egentligen är det ju så att det är fullständigt oväsentligt huruvida man vill skriva om något man själv har varit med om eller inte. I en bemärkelse är all skönlitteratur baserad på det självupplevda. I en annan är all skönlitteratur fiktiv. Allt hänger på vad man vill göra av sitt material, hur man ska hantera det. Själva lärardagen mynnade i en mer informell sittning. Av någon anledning kom jag plötsligt att tänka på att jag - eller snarare en av mina romaner - har varit med i IKEA-katalogen. Ni vet, i en sån där inredningsbild. Detta är kanske min största merit som författare, vem vet? Tyvärr har jag slängt katalogen ifråga. Eller kanske är den största meriten att jag, tillsammans med den nu döda bullterrriern Gideon, exponerades på ett foto på Ulla Montans utställning med författarporträtt på Stadsmuseet en gång i tiden? Dessvärre har ju ingen av dessa meriter särskilt mycket att göra med mitt författarskap. En av mina kolleger hade däremot skaffat sig en merit att verkligen vara stolt över. Eller skaffat och skaffat: hon hade representerats med en av sina noveller i den första antologin i Vitryssland med en av sina noveller! Det är inte dåligt! Samma kollega visade sig ha även en annan merit, av totalt annan beskaffenhet. Hon hade en gång blivit tillfrågad att spela med Led Zeppelin. Det knäcker rätt hårt, om jag får säga min mening.