Nesser

Två tredjedelar in i Oates dagböcker gör jag paus och släpper in Håkan Nesser. Jag läser hans senaste roman Maskarna på Carmine Streeet. Nesser är en fantastisk berättare och hanterar skrivandets hantverk med en sådan självklar elegans. Jag håller med somliga kritiker om att den nya romanen är starkt influerad av Paul Auster - men vad gör det: jag älskar Paul Auster. Jag tänker mig att Nesser både leker och samtalar, sådär halvt i smyg, med Paul Auster, kanske rent av hyllar honom.
Här finns miljön, privatdetektiven, gåtan. Och så sorgen efter ett förlorat barn. Katastrofen. Vägen mot undergång - eller kanske mirakel: det är än så länge en öppen fråga.
Sex fot under jord/hejdar sig i dagbräckningen två blinda maskar/lystrar förvånat till rösten från ovan/ ändrar riktning och möts som av en händelse
Denna dikt har berättarjaget, författaren Eric Steinbeck, låtit en romankaraktären i en av sina romaner skriva, och dessa rader har, visar det sig, vid samma tidpunkt, den kvinna som sedan blivit Eric Steinbecks fru skrivit i en anteckningsbok. En osannolik slump? En metafor de båda fångat och som drivit dem samman? Eller en lögnaktig efterkonstruktion?
Jag njuter av att läsa Nesser. Jag njuter även av att läsa Auster.