torsdag 6 januari 2011




Robert Lind, som sagt... Visst finns han. Jag tror det, jag känner det. Lyssnade på den gamla sketchen när vi kom tillbaka efter vår lilla utflykt. Hasse och Tage håller än, eftersom de driver med den djupt allmänmänskliga, lätt förvirrade problematiken.

Vi är nu hemma igen efter ett par underbara dagar med C och L och deras fantastiska barn! Jag mår bra av att umgås med de där små! Tänk om man bara kunde ha hälften av deras humor och upptäckarglädje! Wille och Oscar! Med på bilden är också deras farbror och mamma... Oscar - den vilda bebin - tycks för tillfället kommit till ro.

Helgerna går mot sitt slut. Årsbokslutet väntar. Nya pärmar. Nya krafttag. Nya kurser, nya grupper, nya människor. Mitt nyårslöfte detta år är att bli bättre på att säga NEJ - i förhoppning om att jag ska få mer tid och inte köra slut på mig själv.

1 kommentar:

Gunilla sa...

Åh! Härligt att läsa här igen!
Härligt också att få se "mina pojkar"-både stor o liten!
(den lilla som blivit större! precis som minstingen..)
Ja du,som jag skrev på fb av Tranströmer:
Almanackan fullskriven,framtid okänd.
Något att verkligen tänka på så här i början av ett nytt år.
Försöka prioritera "rätt" som är så svårt...
Allt gott!