Avanti

Just nu är Björn Ranelid aktuell i kändistävlingen ”Let’s dance” i tv. Och hämndlysten för det Peter Englund skrivit på sin blogg: ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.”

Man vill inte tro sina öron. Och man vill inte tro sina ögon då man ser hur FB fullkomligt nedlusas av kommentarer om Björn Ranelids förfärliga person och usla författarskap. Jag visste sen långt tidigare att som "riktig" författare bör man om inte förakta Ranelid så i a f starkt ogilla honom. Jag har faktiskt aldrig begripit varför. Dryga författare med alster av varierande kvalitet finns det gott om. Jag undrar om det kan vara det att Ranelid så öppet blottlägger sitt eget behov av upprättelse, att man så tydligt ser hans litenhet, som framkallar dessa starka känslor. Känslor så starka så Akademiens företrädare säger sig vara glad åt om människan inte skriver mer. Eller vad är det som får honom att uppträda så sjaskigt?
Jag vet inte hur många som såg och hörde Ranelid fälla den "förfärliga" kommentaren i "Let´s dance"? Förmodligen bör riktiga författare inte heller se sådan dynga. Själv gillar jag dans, vet att det är svårt och jobbigt att lära sig, vet att det krävs mod för att dansa, inte minst för publik och dessutom i tv, och imponeras av deltagarnas kamp och framgång. Varför får just inte författare ägna sig åt dylikt trams? Det överstiger min fattningsförmåga. Eller gäller det bara Ranelid? Jag tyckte Ranelids kommentar var rolig. Lite överdriven, lite som att han försvarade sig i förväg för något han inte skulle behöva försvara sig för. Men roligt tyckte uppenbarligen inte Peter Englund att det var, utan uppfattade det som ett påhopp. Ett personligt sådant, får man anta.
Jag har även läst ett flertal av Björn Ranelids romaner, gudbevars. Det gör inte "riktiga" författare. Jag menar att hans författarskap är tungt. Somliga romaner är inte lika bra som andra, men för vilken författare gäller inte det? Kanske får han en och annan bok utgiven som inte en lika storsäljande författare skulle få. Det gäller i så fall sannerligen inte bara Björn Ranelid. Men han har också skrivit riktigt, riktigt bra romaner, som jag läst med förtjusning.
Kan man inte bara lägga ned det offentliga skitsnacket. Ranelid borde väl ändå kunna få vara med i vilka program han vill utan att den kulturella stormen börjar tjuta runt knuten. Snacka om storm i ett vattenglas.