Avanti

Olika falla livets frukter...
Vissa områden i Stockholm mutas in under natten och tidiga morgontimmar, i alla fall så här års, innan kylan slår till. Observatorieparken är ett sådant område. Där blir parkbänkarna förvandlade till någons hem under natten. Där gör man sig en hörna av grässlänten till sin. När jag kommer från tunnelbanan på morgnarna och promenerar genom parken och upptill Skrivarakademins adress på Kungstensgatan kan jag alltid räkna till minst fyra tillfälliga natthärbärgen. I morse inte mindre än sju. Med tidningar som lakan, rock eller jacka över kroppen, inte sällan mössa och vantar, och ofta en halsduk över ansiktet, vilar dessa människor, till synes fridfullt. Någon har hängt sin tvätt över ryggstödet. De flesta har en eller flera plastkassar omkring sig, med sina tillhörigheter, kan man gissa. Jag får en känsla av att inte höra hemma, då jag smyger förbi. Som om jag sett något jag inte borde ha sett, kommit för tidigt.
På eftermiddagarna finns intet spår. Inte efter dem. Men desto fler från människor som intagit sin lunch i parken, och varma dagar är det gott om tömda öl- och vinförpackningar. Men efter natthärbärgena intet spår.