Avanti

Augusti. Sommaren, eller i af sommarledigheten går mot sitt slut. Lämnade Gotland i fredags morse. Ljummet redan vid halvsju. Havet stilla. Lockande. De sista dagarna på ön var rent magiska. Och jag ville bara vara kvar. Sitta. Strosa. Glo. Bada. Ro. Springa och dra in dofter. Äta goda grillrätter. Dricka ett glas vin. Spela kort och "geni" med barnen. Läsa lite. Inte göra något vettigt. Inte tänka på något vettigt. Tänka på ingenting. Se på fjärilarna. Och Karlsöarna svävande där vid horisonten. Låta tiden upplösas och bara vara. Noll planering. Vakna till de skogstokiga duvorna på taket. Blicka uppåt mot andstrecken. Och fullmånen. Ljusgatan genom skogen. Alla stjärnorna.
Nu är vi dock hemma. Ännu ett Ikea-besök idag. Inte klokt: fram till för något år sedan hade jag varit på detta monstervaruhus typ tre gånger. Nu börjar jag känna mig som värsta stmkunden där i självscanningen - där jag för övrigt alldeles själv såg till att jag fick betala två gånger för en och samma vara, Det är smällar man får ta. Tur att det bara handlade om en pläd och inte om dotterns soffa! Men DÅ hade jag kanske reagerat. Kanske.
Här hemma ser det fortfarande ut som ett slagfält. Kartonger. Smutstvätt. Ett hem på väg att lämnas. Man bor in sig. Och man bor ut sig. Detta blir 16:e gången jag flyttar. Om jag någonsin gör det igen ska jag banne mig anlita en flyttfirma som sköter rubbet. Det är sinnessjukt jobbigt att flytta. Och i veckan ska jag ha kurs. Fyra dagars intensivkurs. Mitt i kaoset. Det ska nog bli bra. Det brukar bli bra. Närvaron brukar infinna sig. Koncentratioten. Inspirationen. In spirito!